Investerat!

Den här står just nu under mitt skrivbord och idag har det varit så varmt och sköööönt! 

Välinvesterade 149:-!

Jag fryser!

Sitter just nu med följande kläder på mig:

• vinterfodrade sneakers
• underkläder
• strumpor
• jeans
• linne
• långärmad tröja
• fleecejacka
• munkjacka med luva
• torgvantar

..och ändå fryser jag!
Näsan är helt röd!

..och varför fryser jag?
Jo, för vår hyresvärd här på arbetsplatsen har låst dörren till pannrummet så vi inte kan komma in och sätta igång vintervärmen.

..och varför gör han så?
Ja det kan man ju fråga sig. För att han är korkad?

Jag funderar allvarligt på att köpa en sån här:
http://www.netonnet.se/art/hem-och-hushall/klimat-och-varme/varme/zibro-efh2010/144020.3441/


..eller kanske en sån här:
http://www.netonnet.se/art/hem-och-hushall/klimat-och-varme/varme/teclime-ttv-2001/128458.3441/ (fast det kanske är att överdriva?)

..så kan ju hyresvärden få betala kostnaden på elräkningen istället för på värmeräkningen. :-\

Ny påminnelse om ens dödlighet

Min kollega berättade nyss om en person som vi anlitar för vissa arbetsuppgifter. Hon berättade att den här tjejen var höggravid och hade börjat få några känningar som hon inte riktigt kunde acceptera som normala, trots att sjukhuset ville skicka hem henne med värktabletter.

De gjorde till slut ett ultraljud och såg då en tumör på ca 15x20 cm som tryckte på ryggraden. De vågade först inte göra någonting för att inte riskera barnet, men till slut gjorde de kejsarsnitt och förlöste barnet som klarade sig.
Tydligen misstänker de att cancern har spritt sig även till skelettet.
På ca tio timmar gick hon från att vara fullt frisk, men höggravid, till att vara dödsjuk och kämpa för sitt liv.

Livet är oförutsägbart... och orättvist..

Två år

..har gått sedan jag låg i en sjukhussäng och var nyopererad sen en halv dag tillbaka.
Jag trodde att jag idag skulle hunnit göra lite återblick, men att röja dödsbo tar längre tid är jag räknat med och kl halv två på natten är jag för trött för att skriva mer än det här...
Så, go' vänner, jag säger som Arnold: I'll be back!

Lite bilder från Kretsloppet

Bild från BT.se

Jag gjorde det!

Jag slog mitt löpbandsbästa med TVÅ minuter!
Jag sprang alltså femman på 37.48 (eller om det var .49) och jag är SÅ nöjd! :) Jag SPRANG dessutom hela vägen, stannade inte någon gång och gick inget heller, utan Verkligen SPRANG hela vägen. Jag fick håll vid ett ställe, men jag gav mig inte!

Prinsen sprang sitt 400-meterslopp med ett STORT leende hela vägen och han GILLAR verkligen att springa, det märks. Härligt!!

Hustrun sprang milen på 59.20 (eller nåt, som hon sa) och det var alltså också bättre än de 60 min som hon själv hade tippat.

SÅ, vi ÄR nöjda!!

Har ni möjligtvis märkt att det har frusit is i helvetet eller sett grisar flyga, så är det bara världssensationen Majja som för första gången i sitt liv FRIVILLIGT har sprungit ett tävlingslopp!!
Wohooo!!

Kretsloppet

Jag har inte så himla mycket energi just nu, av förståeliga skäl, men jag ser en ände på all stress som tur är och jag kan trösta er oroliga med att jag inte har gått in i väggen eller nåt liknande. ..men TACK för omtanken!

Imorgon är det så dags för Kretsloppet och jag ska springa fem kilometaren, inte den långa på en mil alltså, och det är nog precis vad jag klarar tror jag. I alla fall i år. Det är ju trots allt inte så länge jag har hållt på med att springa, så mina krav är inte så höga.
Jag har haft en tid på 39.48 på löpbandet på gymmet, men ute på vägarna kommer det inte att gå lika "snabbt". Jag tror jag kommer ligga på runt 45-50 faktiskt och för mig är det helt ok! Det är ju trots allt första gången jag springer ett sånt här lopp.

Den gångna veckan har jag haft känningar i först vänster rumpmuskeln, typ ischiasen, som sen övergick till höftböjen och igår hade det gått över i ljumsken. Ingen aning vad det är, dåligt stretchad, inflammation eller överansträngning...?
Jag har tränat ett par gånger den här veckan och det har funkat att springa trots allt och jag hoppas att det inte ställer till några problem imorgon.

Jag beställer dessutom fint väder och sol till imorgon. Kan någon ordna det tack!

Att ta adjö...

Att gå på begravning är verkligen att bli påmind om livets växlingar. Jag går nästan aldrig i kyrkan och tyvärr har de senaste gångerna varit på just begravningar och då för mina nära släktingar vilket gör saken lite värre än vanligt.

Igår var en sån dag, en dag som pendlade mellan gråt (vid begravningen), skratt (i mötet med gamla släktingar som jag inte sett på länge) och sedan gråt och skratt igen när vi gick igenom alla gamla saker i farfars (och även farmors) lägenhet.
Vi hittade saker som minde om en gången tid, både för oss själva och för dem som inte längre är kvar. Jag har nu ingen av de gamla kvar på min biologiska pappas sida, då både pappa, farbror, farmor och nu även farfar har gått ur tiden. Att då gå igenom sakerna gjorde allt lite mer känslosamt..

Jag grät en skvätt när jag hittade farmors gamla kokböcker som hon skrivit recept i, men även anteckningar från en tid jag antar att hon gick på husmorsskola eller liknande. Att se det var som att uppleva farmors matlagning igen, med alla dofter som susade förbi i minnet.

Att ta adjö är livets naturliga gång och något man måste göra, även om det är svårt, men som jag hade skrivit i talet som prästen läste upp; nu är alla i den familjen samlade igen, tillsammans där uppe.

Minsann

...om jag inte ser en liten ljusning på problemet!

Saker faller på plats och snart är det dags att andas ut, men innan dess är det begravning imorgon, mässa om 1½ vecka och en utflyttning ur farfars lägenhet som gäller.

Men snaaart så...