Min kollega berättade nyss om en person som vi anlitar för vissa arbetsuppgifter. Hon berättade att den här tjejen var höggravid och hade börjat få några känningar som hon inte riktigt kunde acceptera som normala, trots att sjukhuset ville skicka hem henne med värktabletter.
De gjorde till slut ett ultraljud och såg då en tumör på ca 15x20 cm som tryckte på ryggraden. De vågade först inte göra någonting för att inte riskera barnet, men till slut gjorde de kejsarsnitt och förlöste barnet som klarade sig.
Tydligen misstänker de att cancern har spritt sig även till skelettet.
På ca tio timmar gick hon från att vara fullt frisk, men höggravid, till att vara dödsjuk och kämpa för sitt liv.
Livet är oförutsägbart... och orättvist..
Ja, när man hör sådant här får man sig en tankeställare om hur skört livet är. En god vän till mig berättade om en sådan här tragedi för ett par år sedan. Hennes sons lärarinna råkade ut för precis samma sak. Två veckor efter dotterns födelse gick hon bort. Det är så fruktansvärt o orättvist. När man skall vara som mest lycklig slås lyckan sönder så totalt.
SvaraRaderaSå ohyggligt tragiskt.. :(
Raderajag vet en som råkat ut för samma cancer och det kan hända när man blir gravid eftersom en cell fördelning sker och den mutationen rättar sig inte till på rätt sätt, tänk sånt här vet man inte när man blir gravid.
SvaraRaderaNej det får man ju tyvärr inte.. jag drabbades själv av en liknande komplikation första gången jag var gravid. Jag fick något som kallas mola/druvbörd som i ett skede kan utvecklas till cancer, men jag hade tur tack och lov. Fick "bara" missfall och gravidförbud i ett år..
Radera