Veckans vikt

Visar inlägg med etikett byråkrati. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett byråkrati. Visa alla inlägg

torsdag 6 oktober 2011

Stockholm, Stockholm!

Vilken fantastisk helg vi hade i Stockholm! Det vackra vädret höll i sig ända tills vi åkte ut ur stan i söndags kväll kl halv sex då de första regndropparna föll på rutan. Vi kan inte ha haft mer tur helt enkelt..

I övrigt, på Sophiahemmet var det idel lovord. Blodtrycket var som "en elitidrottares" (*haha** I wish) på 70/110.
De övriga värdena var superbra också, även om jag låg lite i överkant på B12, så den ska jag bara ta varannan dag numera ungefär. Järnet låg jättebra, trots att jag inte har ätit järntabletter på typ ett halvår kanske (pajjar ju magen!).
Jag svävade nästan ut på moln därifrån och kände mig så Glad!

I övrigt pratade vi en del om hur jag blir bemött av folk som inte sett mig på länge. Även Dr Loogna sa "ja här syns det ju att det har hänt saker!". Sen om han kommer ihåg mig som jag såg ut då, eller om han såg att jag var smalare är ju en annan sak.
Vi pratade inget om komplikationer eftersom jag inte haft några. Han undrade lite över huden och jag sa att jag inte räknar med att få någon genom landstinget eftersom jag inte har tillräckligt med häng för det.
Han trodde att jag kanske kommer att gå ned ett par kilo till "men sen har nog operationen gjort sitt". Om ett år, på 2-års-besöket kan jag nog ta upp det igen, om jag väljer att jag vill gå vidare med en eventuell operation i så fall.

Allt som allt verkade han väldigt nöjd och det är ju jag också! :)

Resten av resan då?
Super! ..men jag kan lika gärna visa den i bilder:

Stockholm - here we come!


Japaner, japaner!






Kanske ska sonen blir spårvagnskonduktör?

Här är första bilden där jag ser vilken "Turkey neck" jag har fått.. ack ack!

Sonen berättar historien om de Två Tomaterna som gick över vägen...
Den uppskattades självklart!


Vikingarna bor i Stockholm!


Ghost train


Mycket att titta på i Sky View med kikaren

onsdag 31 augusti 2011

Stockholmsresan bokad!

Äntligen har vi bokat hotell för återbesöket på Sophiahemmet!
Vi ska lyxa till det med en weekend för hela lilla familjen på Clarion Hotell och Stockholm à la carte. Verkligen passa på att se och göra så mycket vi kan när vi väl åker dit alltså. :)

Så, 30 september bär det iväg!
Innan dess ska jag hinna gå till vårdcentralen här hemma och ta blodprover och allt vad det nu var, inför återbesöket. Måste få in det i planeringen typ nästa vecka tror jag.

tisdag 16 augusti 2011

Det sjunker och sjunker...

Jag nojar lite över att jag fortsätter att gå ned i samma takt hela tiden. Den här veckan var det 0,6 kg sen förra och nu är jag uppe i 36 försvunna kilon. Det är skumt, men bra så klart, fast jag är lite fundersam på när det ska vända.
Jag vill inte att det ska gå för långt, att jag ska se mager ut i ansiktet...
Behöver jag oroa mig?

Dags att boka resa till Stockholm nu. Jag hade planerat att åka upp på års-återbesöket när jobbet samtidigt åker på mässa, men nu behövde jag inte åka med dit, så det blev till att boka om och åka upp på egen hand. Jag tar med familjen och så gör vi det till en mysig weekend med övernattning och höstmys.
30 september har jag tid på Sophiahemmet.

Trist som fasen att det inte blivit nån återträff med de andra tjejerna som opererade sig samtidigt. Det skulle vara så roligt att se hur det har gått för dem.
Men nån dag så!

onsdag 23 mars 2011

6-månadersamtalet till Sophiahemmet


Igår ringde jag till Sophiahemmet för halvårskontrollen. Tidigare hade de återbesöket på plats i Stockholm, men det är borttaget nu och det räcker att man ringer dit.

Jag fick prata med Gunvor, en riktigt skön böna som är lätt att prata med. Hon började med att fråga hur mycket jag hade gått ned i vikt. Startvikten de hade i sina papper är den som jag vägde när jag var på infomötet första gången i juni -10, så enligt deras papper har jag gått ned 25 kg, medan jag räknar från innan jag började med flytet och då ligger min siffra på 26,6 kg.

Hon undrade hur jag mådde i allmänhet och jag svarar som jag brukar göra; att jag mår oförskämt bra! Då sa hon att det kan man inte göra; "du mår så bra som du är värd!". :)
Jag berättade att jag tar mina vitaminer varje dag och att eftersom jag mår så bra som jag gör har jag inte brytt mig om att gå och kolla några värden på vårdcentralen. Gunvor sa då att även den kontrollen har de tagit bort efter ett halvår och genomför enbart på dem som har några som helst problem.
Däremot ska jag ta prover inför återbesöket i september som ska ske på plats i Stockholm. Jag måste dubbelkolla hemma om jag har fått nån remiss för de proverna, för de kan tas här hemma och så skickar de upp resultatet till SH.

Vi har ju pratat om att åka upp till Stockholm samtidigt i september, vi som opererade oss samtidigt. Vi var ju fem tjejer som träffades och som är från Västra Götaland allihopa. Vi har hållt kontakt med varann via Fejjan, några träffas även privat, men nu visar det sig att två av tjejerna har blivit flyttade från Sophiahemmet till NÄL (Norra Älvsborgs Länssjukhus) och ska numera göra alla återbesök där. (De skulle faktiskt dit idag...)


Himla trist, vi som hade siktat på en riktig tjejhelg i sensommarStockholm! Vi pratar om att träffas i sommar ändå, så vi får se varandra och varandras viktframgångar... :)

Nåja, jag frågade Gunvor om det där man verkligen undrar över som viktopererad (MYCKET bättre uttryck än fetmaopererad!!);
- Vad gör jag när jag har nått en målvikt jag är nöjd med? Hur gör jag då för att stoppa vikten där?

Hon svarade att kroppen kommer att hitta den balansen själv och det är nog det som jag har pratat om vid nåt annat tillfälle, att kroppen strävar efter att hålla en högstanivå "för att överleva". Möjligen kommer jag att fortsätta gå ned för att sen vända igen och gå upp lite.
Jag frågade hur man reglerar det själv och hon svarade att man fåt tillföra mer i intag helt enkelt och att det är bättre jag pratar med dietisten om det, men jag antog att hon menade att jag ska försöka peta in ett extra mellanmål om dagen eller liknande...


MEN, den dagen den sorgen, nu är jag ju fortfarande på väg nedåt och har en bit kvar innan jag är "normalgodkänd". Vad som sker sen får vi ta då..!

tisdag 22 mars 2011

Från SVTPlay: Debatt, 18 mars 2011

En vän tipsade mig om Debatt på SVTPlay som jag hade missat. Efter dryga 28 min in i programmet börjat inslaget om "Operera dig smal".
Det är Väldigt mycket i media kring GBP för tillfället och jag fascineras gång på gång av det som sägs.
Här hittar du programmet!

På ett sätt så förstår jag helt och hållet Martin Lidbergs resonemang, det här sättet att hjälpa folk KRÄVER en psykologisk föregående utredning och uppföljning. Den verkar bara finnas på ett fåtal ställen som opererar idag. Jag har INTE fått någon sån hjälp alls, men skulle GÄRNA ta emot det.

I övrigt tycker jag att programmet lät de flesta komma till tals, men ÅTERIGEN var det en tjej som hade fått komplikationer efter sin operation - INTE en person som aldrig haft några problem, även om hon berättade om sina vänner som INTE har fått några komplikationer.
Hon talar om att det är "inte ens 1% som får de komplikationerna" och ÄNDÅ är det just den patientgruppen som ÅTERIGEN får komma till tals (även om tjejen i inslaget är mycket ödmjuk i sina problem).

Det här är något jag verkligen blir irriterad över!

Det finns även två inslag från eftersnacket:
Vanlig bantning eller operation mot övervikt
Livet efter en fetmaoperation

I det andra inslaget kommer de två opererade till tals mycket mer och man får en mycket bättre bild av dem, till skillnad mot den man får i själva programmet.

fredag 11 mars 2011

Kalla Fakta - vad tyckte jag nu då?

Jag kände att hela programmet genomsyrades av en lite frätande röd tråd av misslyckande...

Daisy var den personen som egentligen var den positiva och jag önskar att de hade följt henne en längre tid efter också för att visa att hon faktiskt idag mår bra.
Trots att de visade upp henne som den lyckade personen, så hade hon en misslyckad gastric banding bakom sig och det var som om de var tvungna att visa en negativ sida där också. Jag säger som Lena; varför inte spegla alla dem som är 100% nöjda? Gör ett nytt progam med OSS!

Det var även med en kvinna som hade blivit alkoholberoende efter operationen. Vet knappt vad jag ska anse om henne då jag bara fick intrycket av att hon ville skylla sin alkoholism på GBP:n.

Sen har vi då Linda och hennes tragiska historia. Det här är en tjej som verkligen har råkat illa ut med sin operation och Min Egen Personliga åsikt är att hon troligtvis har en för trång passage och att det är därför hon inte får behålla någon mat. Det var min första tanke när jag hörde det hon sa och jag kan inte förstå hur man kan omopereras så många gånger utan att NÅGON läkare upptäcker detta?!
Nu verkar det ju som Linda kommer att få göra en ny operation och att hon har fått en läkare som har sett hennes fysiskt fel.(Läs hennes blogg.)
Det som är MEST tragiskt i hela hennes historia är dock att hon önskar att hon vägde 160 kg igen och aldrig hade gjort op:en. DET om något är ju en sak ingen någonsin ska behöva önska sig…

..och så har vi tjejen som hade massa hud.
Vad ska man säga?
Om man går ned 50-talet kilo måste man ju vara medveten om att all hud inte försvinner av sig själv. Om man har tio kg och inte varit överviktig i hela livet så JA, självklart försvinner det mesta, men inte annars.
Det som Hon verkade ha råkat ut för var att en läkare som hade ansvar för GBP:n gav henne ett ”löfte” om att få plastikoperera sig sen, medan verkligheten sen kom ifatt henne och bet henne där bak. Alla FÅR inte plastik (JAG räknar INTE med att få det t ex!) och får man inte den betald av landstinget så får man betala den själv om man vill ha bort överflödshuden. Detta visste jag INNAN min operation, jag förstår inte hur ALLA som opererar sig INTE VET detta??

Jag kände många gånger genom programmet att ”men vad fan, VET folk inte det här?”, ”förstår inte folk detta?” och ”det här tog jag reda på INNAN operationen!”.

I övrigt kände jag att programmet var saklig i sin beskrivning kring en operation och den var informativt bra, men det var väl ungefär det enda jag tyckte var bra med programmet.

Summa sumarum och min egen högst personliga åsikt kring det här, är att många personer som opereras och som råkar illa ut efteråt (och då menar jag inte de personer som får fysiska komplikationer som faktiskt går att åtgärda på ett eller annat sätt, bara de får RÄTT hjälp) inte har fått rätt verktyg att jobba med FÖRE operationen.
De har kanske inte ”hittat sig själva” på sättet som jag anser att jag hade gjort innan jag opererade mig. Jag var relativt klar med min psykiska inställning av mig själv och redo att gå vidare mot något nytt. (Det här är kanske flummigt mumbojumbo för många, men ni får tolka som ni själva vill. Det här är ju jag och mina åsikter.)
Jag tror att många som INTE har kommit till den personliga utvecklingen får en chock med allt som det innebär efter en så stor operation som gastric bypass faktiskt är. De hinner inte med i tanken, klarar inte att kroppen förändras, inte att psyket ändras och att de helt enkelt kan bli andra personer än de tidigare har varit.

Självklart skulle även JAG önskat att det fanns en psykolog av någon sort med i bilden, både före och efter operationen, men om JAG anser att jag behöver en person att prata med, då Måste JAG ta det EGNA ansvaret och uppsöka den hjälpen själv. Jag har en vårdcentral jag kan vända mig till och om jag mår dåligt är de skyldiga att hjälpa mig. Det enda man måste göra är att, som sagt, ta eget ansvar.

Det blev långt det här och jag vet inte hur många av er som orkar läsa allt.. men jag har ändå fått fram det Jag tror och det Jag kände efter att ha sett programmet igår.
Programmet finns här, se de om du inte gjort det än.

torsdag 20 januari 2011

Journalkopia

Förra veckan mailade jag Sophiahemmet och frågade om jag kunde få en journalkopia från dem och två dagar senare låg den i min brevlåda.
Det var rätt kul att läsa hur det hade gått till under operationen även om det verkligen var rena grekiskan för mig. Jag blev däremot lite förvånad att det inte stod ett ord om mina problem efter operationen. Jag trodde att de var tvungna att anteckna allt sånt i journalen?

Oavsett så var det rätt kul att få journalen, även om jag inte har så stor nytta av att ha den, mer än som ett "roligt minne".
Om du inte har fått din journal så rekommenderar jag att beställa en kopia!

onsdag 3 november 2010

Telefonmöte med Sophiahemmet - part two

Sammanlagt kan man säga att samtalet igår med SH var väldigt enkelt och snabbt avklarat.

De ville ha info om jag tog alla mina vitaminer, om såren på magen hade läkt bra, om jag fick i mig all mat jag ska - och vattnet så klart. Sen ville de veta vikt och midjemått också.

Så det var mest att rabbla ja på alla frågor.

Hon informerade om att de har tagit bort 6 månaders återbesöket och att man istället har ett telefonmöte då, precis som igår. Det personliga återbesöket ska istället göras efter ett år, precis som vi hade fått info om redan där uppe.

Sååå, det var väl ungefär det.

tisdag 2 november 2010

Telefonmöte med Sophiahemmet

Idag är det dags för telefonmötet med Sophiahemmet. Jag ska rapportera vikt, midjemått och om jag haft/har några komplikationer.

Jag var jätteflitig igår och skrev ned lite uppgifter och saker jag ville fråga. Sen började jag greja med pappershögen på köksön (en sån där hög som de flesta har med tidningar och papper och sånt..) och när jag sen skulle kolla en uppgift på SH-pappret igen var det totalt puts väck?!

Jag letade så jag höll på att bli galen och jag hittade det verkligen inte. Inte i soporna, inte i lådan, inte i pappersinsamlingen... BORTA!

*suck* Så när jag sen skulle skriva upp allt igen, kom jag inte på en enda sak. Så idag vet jag inte vad jag skulle ta upp, jag hoppas de ställer bra frågor, då kanske jag kommer på det igen.

De ska ringa mellan 13.00-16.00. Lagom luddigt.

måndag 20 september 2010

Nu är det bestämt!



Imorgon kl tolv på Sophiahemmet. Operation kl två.

Äta som vanligt idag, frukost imorgon mellan sex och sju, dricka klara drycker fram vill tio.

Så nu är det bestämt!

Nu matdags för medresenärerna.

Jag får modifast kl fyra. Jippie!

fredag 30 juli 2010

Kallelse



Fick idag kallelsen till operationen. Det blir mer och mer verkligt att det här verkligen skall bli av, men jag har nog fortfarande inte riktigt fattat det.

Vi ska åka upp dagen före, 20:e alltså, och nu håller jag på att försöka hitta hotell eller vandrarhem, vilket inte är det lättaste eftersom det verkar vara en kongress i stan precis när vi ska dit.

Ska leta lite mer ikväll tänkte jag. Det börjar bli stressigt.

fredag 23 juli 2010

Jaaa!!!

Jag fick operationstid!!

Den 21 september tillsammans med mina andra GBP-allierade! Hon flyttade en annan tjejs operationsdatum för att jag skulle kunna få samtidigt som de andra.

Helt otroligt, det trodde jag aldrig!

Shit, nu blev jag ju nervös också...

onsdag 21 juli 2010

Nu väntar jag besked igen!

Idag var jag och vägde mig på vårdcentralen igen. Med mina beräkningar ska jag lyckas i att komma upp i rätt BMI nu!

Jag mailade Sophiahemmet direkt efteråt och sa att de får göra ny beräkning och återkomma till mig, förhoppningsvis då med en operationstid.

Så nu är jag nervös!! Håll tummarna för mig!

måndag 19 juli 2010

Jäkligt nervös


Jag ska väga mig på vårdcentralen igen, för jag vägrar ge upp hoppet om en betald operation!

Jag är skitnervös att något ska gå fel och att jag inte kommer bli godkänd i alla fall, men jag måste ändå försöka.

Nu väntar jag på att VC ska ringa tillbaka och ge mig en tid. Jag hoppas inte de ifrågasätter något, att jag Måste träffa en läkare eller nåt sånt. Jag träffar hellre en sköterska.

Avskyr att vara så här nervös..

måndag 28 juni 2010

Nedräkning

På torsdag sätter jag mig på bussen och sen tåget upp till Stockholm för att få domen, operation eller inte.
Det är frågan!

Jag känner mig väldigt tudelad och både tror och inte tror att det här kommer gå vägen. Det finns nog stor risk att jag får betala själv - om jag nu beslutar mig för att göra en operation även om jag inte får den betald av landstinget.
Jag kan inte bestämma mig helt enkelt.

Hur ska man lösa det finansiellt? Det är trots allt  ~100 000 det handlar om.

Undra om jag måste besluta mig där och då, om jag inte får en operation?
Men det är klart jag inte måste..

Usch, jag börjar bli nervös. ..och hur ska jag inte vara på torsdag då, om jag är nervös redan Idag!

torsdag 17 juni 2010

Astma och konstiga läkare

Jag har astma. Det är i alla fall vad jag har fått sagt till mig och jag har gjort en massa utredningar för det för några år sen.
Jag medicinerade då i förebyggande syfte med Flutide, men när jag blev gravid slutade jag med det för säkerhets skull, för det fanns ingen dokumentation att det kanske kunde skada barnet.

Förra veckan bad jag vårdcentralen att få ett intyg på astman att ta med mig till Sophiahemmet, men de ville inte ge mig det för enligt läkaren jag pratade med har jag inte fått diagnosen astma.

Jag bad då att de skulle skicka hem mina journaler och där i står på många sidor att jag HAR astma.

Jag förstår inte, vad har läkare för problem egentligen som verkar vilja sätta käppar i hjulet för folk som söker sig till privata vårdalternativ?

Någon mer som råkat ut för samma motarbetande?

måndag 24 maj 2010

Roliga händelser!

Jag fick nyss veta att en nätbekant fått igenom en betalningsförbindelse även hon och att även hon ska åka till Sophiahemmet på bedömning. Samma dag som jag! :)

Härligt med roliga nyheter!

torsdag 20 maj 2010

Jag har fått en tid

Jag har fått en tid på Sophiahemmet, eller rättare sagt på Bariatric center, i Stockholm den 1 juli.

Jag ringde dit och frågade om de ville ta emot mig som patient och då bokade hon in mig på ett patientbesök och sa sen att om jag ska slippa bekosta det själv måste jag ordna en betalningsförbindelse från mitt landsting.
Så jag ringde till Vårdslussen och frågade om de kunde fixa det, vilket de kunde. Så nu är allt klart och jag har alltså en bokad tid.

Igår fick jag hem betalningsförbindelsen.

Fattar inte att det gått så snabbt?