Jag har nyss pratat med min syster och berättat om operationen. Kändes lite konstigt, men samtidigt bra. Fick bara support och stöd och inga negativa reaktioner, fast det hade jag inte förväntat mig av henne heller. Hon är en väldigt fri själ och öppen för allt nytt.
Även mina svärföräldrar vet, men inte mina egna föräldrar. Jag ska berätta för dem snart, när det blir ett bra läge. Jag har nämligen en mamma som lätt oroar sig för saker och en operation är ju trots allt en operation, så jag förstår om hon kan noja över det.
Men det kommer nog att gå bra!
Jag har även sagt till på jobbet idag att jag kommer vara borta i september. Jag sa att jag ska operera mig, men jag sa inte vilken operation. Min chef sa bara "jaha ok, då planerar vi in det", men min "teamchef" (fast hon är inte chef egentligen) sa "jag hoppas inte det är något allvarligt?".
Jättenyfiken!
...men jag sa inte vad det var. Jag svarade bara att det inte var något allvarligt.
De kommer ju att få veta tids nog i alla fall. När JAG bestämmer att de ska få veta.
jag tyckte det va skönt att berätta för alla på jobbet och vänner och familj. Men det kan va kul att inget säga och dom ser att du bara "smälter bort"
SvaraRaderaFast att inte säga Nånting skulle jag inte klara. Jag är för pratsam för det.. :)
SvaraRaderaMen jag kommer kanske inte att säga något om det förrän efteråt kanske, när de ser hur ändrade matvanor jag har.
Svårt det där. Får fundera lite.
Kul att du kommenterade förresten. :)
det är terapi i sig att prata och berätta om dig, din vikt, dina känslor runt vikten och tiden efter operationen om maten och varför du mår som du mår osv.
SvaraRaderaTror det är BRA att berätta för alla. Det ger en öppning för dig att få människor att förstå hur det är att leva som överviktig.
Lycka till
Trassel:
SvaraRaderaJu mer jag funderar på det här med att berätta så känns det mer och mer rätt ATT göra det. Kanske inte idag eller imorgon, men absolut kommer jag att berätta. Dock inte för alla, jag vet ju att det kommer att komma fram tids nog ändå eftersom "alla pratar". När det är om en sådan här positiv sak så gör det ju faktiskt inget heller OM de pratar.. det kanske t o m kan hjälpa någon annan.
och TACK! :)
Har funderat mycket över det här med att "berätta". Jag har nämnt för vänner och släkt (inte alla) att jag kommer att opereras och jag kommer att nämna det för fler. Däremot så vill jag inte diskutera det med "kreti och pleti", även om min viktresa kommer att synas så är det något privat för mig och som jag tar med mina vänner. Om en arbetskamrat som jag inte delar privata händelser med vill diskutera min viktnedgång så kommer jag inte att vara så öppen mot. Men man är så olika där, jag har en kompis som blev fotad i lokaltidningen med bilder både före, under och efter op. :)
SvaraRaderaOj, det skulle jag nog inte våga göra. Som du säger så är vi alla olika.
SvaraRaderaÄven om jag är en öppen och social person, är min integritet väldigt viktig också. Jag måste få berätta på mina egna villkor och jag är definitivt som du, personer som jag inte är nära på t ex jobbet, tänker jag inte berätta för.
OK, om de frågar, men gör de inte det kan de få använda sig av den berömda djungeltelegrafen som jag nämde tidigare. För som sagt, folk pratar.
Sen VAD jag säger och berättar avgör jag själv. Vissa har jag tillräckligt mycket fortroende för att kunna berätta "ALLT", medan andra kanske bara får veta att jag "kämpar med vikten".
MEN, oavsett vad jag säger nu idag, har jag ingen aning om hur det kommer att bli efter Op. eller vad jag kommer att säga då.
Jag kanske gör som din vän och ringer tidningen. ;)