Jag brukar säga att...

..jag i stort skriver när jag mår dåligt över något, då har jag ett behov av att skriva av mig.
Nästan hela 2014 var ett sånt år och när jag tittar tillbaka har jag skrivit tre (TRE!) inlägg. Tre...
Jag tror helt enkelt jag får omvärdera hela mitt skrivtankesätt. ;-)

Överlag så orkade jag inte skriva alls, ingen inspiration eller kraft. Det var mycket som tog musten ur allt tror jag.
En dag skulle jag ju vilja skriva "mina memoarer" och nog skulle jag ha material för att fylla en liten pocketbok i alla fall. Förra året skulle definitivt kunna bli fler än ett kapitel och de tre gångna åren dessförinnan skulle platsa mer än väl i vilken dokusåpa som helst.

2015, ja vi får se vad detta året för med sig, men det känns i alla fall som det börjat helt ok och blir det inte värre än så här, så blir det nog på hela taget ett bra år.
Kanske ses vi t o m lite oftare! ;-)

Vad hände egentligen?

Jag fick ont i magen igen natten till söndag (15-16/2 alltså). Runt elva satte det igång och jag fick ont i "övermage", liksom ovanför naveln och det krampade oregelbundet från och till. Det släppte dock aldrig helt utan molade emellanåt.
Jag gick och lade mig och väntade mest på att det skulle släppa. Gick upp och trampade runt lite, satte mig i fåtöljen och lutade mig framåt, för då lättade det lite.
Svårt att förklara hur det onda kändes, kan inte riktigt säga att jag har känt den typen av smärta tidigare.

Det släppte lite och jag gick in och lade mig igen, för att en stund senare behöva gå upp och gå igen. Jag kunde inte ligga ned med utsträckta ben, det funkade bättre med ihopdragna i sittande läge.

Så här höll det på ända fram till ca halv fyra. Det kändes direkt att det släppte helt då, för den tidigare känslan var bara att det var lindrigare.. men nu kändes inget alls.

Jag gick och lade mig och sov till klockan tio. Åt frukost och vid elvatiden satte det igång igen, men lite lindrigare. Vi skulle ned till mina föräldrar och jag ville inte avboka det, så jag bet ihop och vi åkte dit och käkade söndagsmiddag. Vid fyra- femtiden åkte vi hemåt igen och på vägen bestämde vi oss för att åka in till akuten.
Ringde 1177, men blev bortkopplad efter ca en halvtimma när jag stod först i kön. Fia ringde och då hände samma sak.. vi hann alltså hem och in till sjukhuset innan vi ens hade kommit fram i kön.
Väl där gick det ganska snabbt (i akuttid mätt) och jag fick träffa sköterska och senare en läkare som beslutade att jag skulle stanna för en skiktröntgen av magen och sedan bli inlagd.

Käckte mig lite.. jag vill ju inte bli en i statistiken som är en "misslyckad operation"..

Svärmor hämtade sonen och åkte hem med honom, hustrun stannade en stund till och höll sällskap innan jag skickade hem henne. De satte nål och dropp redan i väntrummet och sa att jag behövde vara fastande ifall operation behövdes göras.
Jag blev placerad och fick ett rum på barnavdelningen eftersom det inte fanns några platser på KAVA (kirurgisk akutvårdsavdelning) och röntgen gjordes vid elvatiden. Innan dess skulle jag på två timmar få i mig en halvliter vatten med kontrastvätska i.
Väl på röntgen fick jag injicerat en annan kontrastvätska som gjorde att jag blev varm i hela kroppen. Det kändes som jag höll på att kissa ned mig nästan..

Röntgens gjordes och efter bara en halvtimma knappt kom doktorn och sa att de preliminärt inte sett något på bilderna, men ville behålla mig fastande för observation.
På måndagsmorgonen kom läkare nr2 och sa att de inte hade sett något på bilderna, möjligtvis en antydan till invagination, som innebär att tarmen kryper in i sig själv. Gallan diskuterades inte ens.

Dagen spenderades med att få dropp, titta på TV och streama serier i mobilen (tack och lov för OS och mobilen). Lång dags färd mot kväll och kanske nya besked... men det kom inga fler än att jag mitt på dagen fick byta rum till den andra avdelningen.
Inga nya läkarbesök på kvällen och det konstaterades att jag nog kunde åka hem på tisdagen när doktorn varit förbi och tittat till mig.

Så, på tisdagen fick jag alltså lov att åka hem och jag ifrågasatte att de inte kunde ge något besked kring orsaken av det onda. Han menade att "eftersom det var första gången det hände så drar de inte så stora växlar av det. Att jag får komma tillbaka om jag får ont igen.."

Lagom obehagligt och irriterande att veta att de inte gör något, samtidigt som jag är väldigt glad att jag slapp operation med allt vad det skulle inneburit.

Jag känner bara inte för att behöva gå och vänta på att det händer igen.. det skapar ju faktiskt en liten oro..

There´s no place like home..

Magont

Fick igår efter middagen på kvällen ont i magen, inte i "matmagen" utan lite högre upp, typ solar plexus. Låg lite halvdäckad i soffan och orkade inte röra mig ens, medans hustrun stod och slet i rummet bredvid och målade om.
En ovanlig känsla och inte en dumping av vanlig sort.

Det är när sånt händer som jag blir lite orolig. Jag har hört/läst om ett flertal personer som aldrig haft problem efter operationen, förrän efter många år. Nu är det dryga tre år sen för mig, är det nu jag ska börja oroa mig..?

Jag äter inte järntabletter heller ju. Jag tror jag åt dem i en-två månader efter operationen, men min mage pajade totalt ihop av dem och jag slutade ta dem. Värdena har varit topp så när jag frågade Dr Loogna om det var ok att inte ta dem sa han ja.
Igår läste jag att problemen kommer efter några år och OM man drabbas av dåliga värden är det skit och det tar lång tid att komma tillbaka. Jag vill ju inte få det, så nu går jag i valet och kvalet om jag ska börja ta dem igen, men då vet jag att magen ballar ur ju.

Jag har ätit spenatsoppa tre dagar den här veckan (någon craving på att jag behöver järn kanske) och jag märkte att magen kraschade direkt. Först förstod jag inte varför, men sen kom jag på vad jag hade ätit och lade ihop ett och ett.

Tydligen kan magen vara kass en månad eller två när man börjar med järntabletterna, men om man fortsätter ta dem blir det bättre och den vänjer sig.. frågan är om jag har ork att vänta ut det..?

Puffat över

Fasen vilken träningsvärk jag har haft den här veckan med fysiskt jobb på jobbet (packat upp prover) och sedan tränat mer än jag har gjort på typ två månader.
Det var dags, för det känns som jag har puffat över lite och släppt taget en del. Behöver komma igång med träningen igen, även om jag tyvärr alltid kommer att se den som ett ont måste istället för att längta efter den.

Ikväll är det utgång med vin och mat, kanske ska se till att dansa mycket, så kanske jag inte behöver ha dåligt samvete över det...

Fast, om sanningen ska fram, så finns det väldigt lite numera som jag har dåligt samvete över, tack och lov...

Jobbar och lever

Jobbar 24/7 och känner mig allmänt trött. Katalog ska vara klar inom kort och att vara beroende av andra är vet värsta som finns.

Önskar jag slapp vakna med huvudvärk varje morgon. Skulle vilja njuta av en decembermånad i stillhet för ovanlighetens skull.

Inser att jag har fått solexem som kliar på ryggen och armarna. I december! (Jo, jag fuskar inför allt socialt man ska ut på.)

I måndags var jag och gjorde naglarna för första gången. Missnöjd och irriterad när jag gick därifrån, lånade en stadig nagelfil av en kollega och gick hem och filade om det sneda. Kommer inte gå dit igen, men är inte avskräckt inför en ny test på annat ställe.

Idag är det klippning. Korkat att boka den på hemmaplan då jag ändå måste åka tillbaka till jobbet efteråt igen.

Träffar inte familjen så mycket den är veckan. Sonen är missnöjd med varje morgonpaket han får i sin julkalender. Inser att det var dumt att starta månaden med en Star Wars-gubbe och sen tro att han ska nöja sig med mindre roliga saker.

Men jag sjunger vidare på vinterbluesen och hoppas en ledighet kan höja upp tankarna lite...

Tobiasregistret

Förra veckan läste jag Krickelins inlägg om Fransyskan och hennes systerdotter som drabbats av cancer och behövde donerad benmärg.
Jag gick direkt in på Tobiasregistret och anmälde mig, det minsta lilla jag kan göra...

Jag fick hem ett kit där jag ska lämna ett salivprov och sen kommer de att undersöka och förhoppningsvis godkänna mig som donator. Kanske passar jag till någon och då får jag avgöra DÅ om jag vill donera eller inte. Kanske blir jag inte godkänd eftersom jag har opererat mig..?

Jag har ingen nära anhörig som drabbats av cancer på det sättet, men det finns ingen garanti att jag kommer slippa det även i framtiden.

Jag vill försöka dra mitt stå till stacken...

Vikt

Jag har fortsatt att väga mig varje vecka, trots att jag kanske inte ska det. De säger ju att man ska kolla mer på mått och sånt och att fokus inte ska ligga på vikt efter operationen.
Det är lättare sagt än gjort dock.

Nu har jag slutat skriva upp varje vecka, även om jag kollar det och jag fortsätter pendlar ca plus/minus ett kilo varje månad och så har jag gjort jämt.
Sammanlagt kan man säga att jag har gått upp mellan 3-4kg sedan jag hade min lägsta viktnotering efter operationen och jag verkar ligga stabilt där numera.

Vissa dagar känns det som jag är "tjock och fet igen" och DEN känslan är jobbig. Jag vet ju att den alltid kommer att finnas kvar och det är nog bra. Det gör att jag inte tillåter mig själv att göra för stora utsvävningar helt enkelt.
Jag kommer aldrig att bli tjock igen, kort sagt.

Jäj!

Som sagt, don´t get your hopes up... för jag kan inte garantera att blogginläggen blir frekventa igen, men helt plötsligt verkar min telefon acceptera mina inlägg igen och även bilder medföljde. Så vem vet, nu kanske ni inte slipper mig mer!

Fel modell..

Inser att vissa brallor sitter sämre än andra och mer gör att jag ser ut som jag har korvar till ben.
Fula helt enkelt.

Posted via Blogaway

Herbalife

Jag har börjat med Herbalife, jag vet inte om jag har berättat om det?
Jag skriver ju inte så ofta, så troligtvis har jag inte gjort det, men det spelar ju inte så stor roll.

Jag har länge känt att jag inte äter så bra, t ex så åt jag massor av mackor (massor och massor, men i relation till annat så kändes det som massor) till frukost, mellanmål och enstaka kvällsmat.
När en jobbarkompis berättade att hon hade börjat med just Herbalife så nappade jag. Jag såg att det kunde vara en utväg att börja få i mig mer proteiner på ett mer hälsosamt sätt och byta bort mackträsket.

Numera börjar jag dagen med en herbalifeshake runt sju, sen äter jag frukost på jobbet vid nio-halv tio och den består av keso med bär och blandade fröer och kanske ett ägg om jag orkar.
Till lunch äter jag vanlig medhavd lunchmat.
På eftermiddagen vid tretiden äter jag antingen samma som på frullen; keso, bär och fröer, eller så tar jag en shake om jag ska träna efter jobbet. Gör jag det så tar jag oftast ett ägg direkt efter träningen.
På kvällen äter vi lagad middag eller kvällsmat runt sju åtta, lite beroende på hur vi har hunnit. Innan jag lägger mig ska jag ta en shake till och oftast gör jag det, men många gånger tar jag bara en stor kopp te och nåt litet, kanske några kex eller liknande.

Jag har alltså HELT ändrat mitt sätt att äta och kommit tillbaka mer till som jag åt när jag var nyopererad och det känns bra!
Jag har tydligen omvandlat lite fett till muskler istället och rent mentalt känns det bra att ha kommit ifrån alla smörgåsar. Jag "unnar mig" bröd ibland och skulle aldrig kunna tänka mig att ta bort alla kolhydrater, för jag tycker om det för mycket, men jag inser att det finns annat som är bättre att äta.

Många är skeptiska till just Herbalife och jag visste inte vad det var förrän jag fick det berättat för mig. Ok, det är dyrt som jävel, men om det är vad som krävs för att jag ska "sköta mig" så är jag villig att betala lite extra för det.

Jag tänker inte försöka frälsa någon med det här och skulle inte drömma om att pracka på någon nåt de inte själva är intresserade av. Hur länge jag håller på eller om det här är för alltid kan jag inte svara på, men det här funkar för mig just Nu..

Vill, kan och ska

Jag vill skriva.
Behöver skriva..
Men får inte tummen ur.. som vanligt.

Vad är det som gör att det är så svårt att ta tag i saker?

Det tuffar på..

Livet rullar på, inte så stilla som man kan hoppas och nån gång kommer det nog bli ett helt eget kapitel i mina memoarer, och jag har nyss passerat min treårsdag för GBP-operationen. Tänkte jag ska fila på ett riktigt inlägg om just det, så jag återkommer..

Långa vackra sommaren..

Har slösat och slösat hela sommaren.. slösat på Slappa och Lata! Rekommenderar det verkligen.

Bör vara laddad inför en intressant höst, men har inte riktigt hittat känslan än. Åker till Stockholm och Formex imorgon och stannar till måndag.

Tänker uppdatera er med sommarens begivenheter framöver. Kommer bli en hel del bilder tror jag..

Hoppas någon av er därute är kvar och fortfarande har hoppet uppe om att "kaaaaanske kommer hon att skriva igen". Ni som gör det är välkomna att fortsätta hoppas, för jag gör alltid som Arnold..

En tillbakablick av sommaren...
Bild av Krickelin.

Sill och potatis!

Lånad bild, inte min portionsstorlek direkt..

Bästa lunchmaten (och även middag om man så vill det) nu i sommartid är självklart sill och potatis! Varje år glömmer jag nästan av hur gått det är, men sen kommer midsommar och jag påminns om det igen. Jag tror jag skulle kunna äta det varje dag faktiskt på sommaren, tillsammans med en liten skål jordgubbar (några timmar senare dock) som dessert.

Jag har nästan alltid gillat löksill, men för några år sen kom det ju en mängd med smarriga gojor också, typ Skärgårdssill och såna varianter (inte senapssill däremot) och jag blev hooked på dem.

Idag har jag dock återgått till just den gamla hederliga löksillen och kanske en och annan bit matjes.. Jag vet inte om det är det geggiga som jag inte gillar längre eller om det är för att löksill (eller annan klar sill) är lite mindre mastig?

..och det här måste vara det mest givande och intressanta inlägg du någonsin och läst! Eller hur! ;-)

Sömndumpar

...av stora mått! Det är inte ofta jag gör det, men idag efter lunchen slog det till som en slägga. Skulle helst vilja lägga mig i soffan och sova bort en timma eller två, men det skulle nog inte cheferna uppskatta (även om de säkert inte skulle säga nåt om det).
Jag åt antagligen lite för mycket och lite för snabbt, för någon dålig mat var det inte.

Men men, jag jobbar vidare och försöker låta bli att gäspa FÖR tydligt!

Krom!

Igår var det en månad sen jag började med krom-tabletter och jag måste säga att jag TROR det hjälper!?

Jag har försökt att vara som vanligt och inte ändra på nåt direkt annars i maten, men jag tycker faktiskt mitt sötsug minskat. Ok, det har inte HELT försvunnit, men jag äter definitivt mycket mindre. Mörk choklad har jag fortfarande ätit några bitar och även lite annat av det söta, men jag nöjer mig med mycket mindre än tidigare när det var som värst.

Så, jag säger "Tummen upp" för kromet och fortsätter peta ned det i dosetten tillsammans med de andra dagliga tabletterna.
Om du har sötsug tycker jag Absolut du ska testa själv, men låt det gå ett tag innan du förväntar dig resultat och det är ingen mirakelmedicin som helt tar bort suget, inte för mig i alla fall, men som sagt, det HAR minskat!

Gårdagens..

Jag gillar verkligen gårdagens outfit!

För 99:- på H&M fick jag klänningen, skorna är från Skopunkten, koftan och tajtsen är gamla.

Jag fick ju t o m lite sol i helgen, så vinterns blekhet har äntligen minskat lite. 

Sommar - jag har längtat efter dig och 

saknat dig - Välkommen tillbaka!!

Nix!

Ja men, DET var väl på tiden!
NIX-registrera även din mobiltelefon. Nu är det slut på undersökningar och jobbiga försäljare även till mobilen. Har du inte kopplat din hemtelefon (ok, jag VET att vi inte är så många kvar som använder en sådan!) så passa på att koppla även den.

Du hittar hur man gör här: http://nixtelefon.org/

Mellis

Mellanmålet just nu:

ca 1 dl keso
2 cm banan i bitar
2 msk pumpafrö

Enkelt, gott, mättande!

Bananpannkaka

Bild lånad från http://nillaskitchen.com/

Har läst ett recept så många gånger nu, men aldrig fått tummen ur och testa, men här kommer receptet i alla fall, som jag har lånat från minvagner.blogg.se (http://minvagner.blogg.se/2013/may/basta-melliset.html)


1 portion

½ banan
1 msk mandelmjöl
½ tsk fiberhusk (endast tillsatt för magens skull)
1 ägg
1 tsk keso

Mixa ihop, stek som en "stor" pannkaka eller två plättar.
Servera med lättkvarg, sockerfri pannkakssirap om du har, alt sötningsmedel/honung, frysta hallon och en klick jordnötssmör.

(Den sockerfria pannkakssirap som finns tydligen att köpa på Raw Food-butiken vid Caroli i Malmö eller på iherb.com.