Löpning

..är inte min grej. Har sagt det i hela livet och min paroll har varit att "jag springer bara om jag är jagad!".
Tills nu!

Ni vet ju att hustrun drog med mig ut i kvällen på en tur längs med Strandpromenaden i Varberg och jag var själv ganska chockad över att jag klarade det så bra som jag gjorde, trots att det inte gick så snabbt.
Jag stoppade och gick några gånger, men sprang det mesta.

På gymmet har jag sprungit några gånger innan också, men känt att det är värdelöst, för jag ORKAR verkligen inte. Jag har kört i kanske två minuter och sen varit helt slut. Ett par dagar innan Strandpromenaden sprang jag på löpbandet i fem minuter och sen dog jag.

Igår tänkte jag testa igen när jag var och tränade. Den här gången ändrade jag helt stil dock. Tidigare har jag kört på (för mig) ganska hög hastighet, men igår sänkte jag farten, gångfart egentligen, men helt plötsligt orkade jag mer än jag trodde.
Löpsteget satt som det skulle och allt bara flöt på...

Det kändes som en stjärnvinst! Jag som tidigare bett om tips för hemmaträning kanske inte behöver leta så långt. Att kunna gå ut och springa vore ju en toppenlösning, även om den inte kan ske i hemmet iofs. ;-)

Igår sprang jag i tio minuter och kunde sprungit längre tror jag, om jag inte var lite trött och stum i benen efter en halvtimma på roddmaskinen. Nästa gång kanske jag ska testa löpningen först..

(Bilder lånade från nätet.)