Förberedelser..

Bild från Kokaihop.se

Jag har precis gett mig på att förbereda för att göra det här:

Chokladfondant

Vi får se om mina blir lika fina dock.. jag återkommer med utlåtande och bild!

Idioter!

Igår hände en sak som verkligen tog ALL min energi!

Det finns energitjuvar och de är experter på att låta sina egna misslyckanden gå ut över andra.
I vanliga fall brukar jag tycka mest synd om såna personer, för det är DE som har mest problem, inte jag, men i det här fallet har jag ingen som helst sympati.

Den här personen är och kommer alltid förbli en sorglig liten skit i mina ögon.

Kummel med fetaostcreme

Jag gjorde en fiskrätt för ett tag sen och nu hittade jag bilden i mobilen på rätten. Jag tog bilden dagen efter, på min restlunch, så det ser kanske inte så roligt ut, men GOTT var det!
När jag tinade fisen från frysen trodde jag att det var torsk, men sen när den var klar visade det sig vara kummel istället, men det funkade lika bra.

Jag gjorde en röra på riven fetaost som jag blandade med creme fraiche, lite limejuice, salt, peppar och lite koriander. Smetade på röran på fisken och sen in i ugnen ca 200 grader i ungefär 15-20 min, kanske lite mer. Jag minns inte riktigt. Känn på fisken, man ser ju när den är klar.

Sonen sa: - Gott, det är lite syrligt!, så jag och han åt med god aptit, medan sonens kompis tyckte bäst om potatisen. Glad vi har en pojk som gillar fisk och lite ovanliga smaker, även om han är extremt kräsen i andra lägen.

Tapas!

T.h:  Honungsgratinerad getost på bröd med
sticklöksyoghurt och pinjenötter.
T.v:  Handskalade räkor i en avocadocreme,
serveras på toast.

Förra helgen var jag på Babbel och käkade tapas med jobbet.
I lördags var hustrun på Babbel och käkade tapas med en vän.
På fredag ska vi till Babbel och käka tapas med svåger/svägerska.

Tror ni vi ska skaffa klippkort på Babbel?
Behöver jag tillägga att jag GILLAR TAPAS!

Boktipset!

Jag har hunnit ”läsa” en hel del böcker nu när jag har börjat lyssna på ljudböcker. Jag lyssnar när jag antingen sitter i bilen, tränar eller lagar mat och sonen är hos kompisar. En av böckerna jag har hört är den här:

De ickesynliga – Fredrik Härén 

Jag fastnade direkt för den och insåg att man kan se världen på ett nytt sätt efter den här boken. Frågan är vad DU tror på. ;-)

Nästa bok som jag tyckte vad lite småputslustig och som dröjde kvar ett tag efter är den här:

Öster om Heden – Viveca Lärn 

Jag har gillat Saltön som gått på TV i ett par omgångar, men jag har inte läst böckerna.
I den här ljudboken är det Viveca själv som läser och hon har ju ett speciellt uttryck. Positivt i mitt tänk..!



Den tredje och sista i det här boktipset är den här:
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson


Efter den här kom ut hörde jag massor om den, men hade ingen direkt lust att läsa den, förrän nu. Hustrun började läsa och hon kom med lite infall här och där om att den var ganska rolig och jag föll till slut för trycket och började lyssna – och TOKfastnade.

Allan Karlsson är en man vars livsöde är få (om ens någon) förunnat och hela historien är en hel skrattfest rakt igenom. Ingen människa kan råka ut för allt han råkar ut för.
Nu i efterhand kan jag associera allt möjligt till händelser i Allan Karlssons liv och härmed slår jag ett slag för Mer Brännvin! ;-)

Ett och ett halvt!

Idag fyller jag halvår!

För 1½ år sen låg jag på operationsbordet och fick fem små hål i magen. En liten operation på utsidan, men en livsförändrande på insidan och sedermera även på utsidan..

Jag lever idag ett helt annat liv än för 1½ år sen, i många aspekter, men i andra är det precis som tidigare.

Jag kan fortfarande äta nästan allt jag provar, men jag äter extremt begränsad mängd mot förr. Jag äter mindre än min fyraårige son gör.

Förr åt jag ganska ok och bra mat, grönsaker och husmanskost, men jag åt alldels för sällan. Idag äter jag bättre i avseende att jag äter oftare. Förr kunde jag äta två gånger om dagen och vara nöjd med det, trots att det medförde blodsockerfall och surhet när jag var hungrig. Om jag väntade en stund gick ju hungern över.

Jag kan fortfarande känna mig skyldig när jag äter vissa saker. Tyvärr har mina mat- och ät”störningar” inte hjälpts av operationen. Jag har saknat att inte ha haft en KBT eller terapeut att ”matprata” med efter operationen.
MEN, om jag idag är sugen på choklad äter jag en eller två rutor. Chokladen var och är fortfarande en av mina största svagheter, men idag kan jag tillåta mig själv att äta det och njuta av den. Inte som förr när jag faktiskt fick skamkänslor för att jag åt det. Då kunde jag ju äta en hel chokladkaka själv. Mitt ätande av just choklad är ju begränsat och jag VET att jag blir sjuk om jag äter för mycket. Därför GÖR jag inte det längre.

Jag dumpar ibland och när jag gör det är det när jag har ätit för mycket (oftast endast en liten sked för mycket bara) eller för fort. Jag blir trött, svettas och får hjärtklappning. Det har varit mina tydligaste tecken på dumpning från första början. Illamående har jag sluppit tack och lov.

Jag har haft magsjuka en gång efter operationen och då kunde jag inte spy, bara hulka, och det var fruktansvärt. Hela magen drog ihop sig i kramper, men sen hände inget mer.

Jag kan dricka alkohol, men bara i små mängder. Jag har aldrig varit en stordrickare, men idag har jag istället blivit lite mer av en finsmakare. Jag njuter av att ta ett glas gott rödvin och jag vet att om jag dricker tre glas eller fyra så blir jag väldigt full. Jag vågar inte tillåta mig själv att prova att bli riktigt full och eftersom jag aldrig druckit så stora mängder är det inget jag saknar heller.

Jag har börjat träna. Hela första året sköt jag träning och tankar på den framför mig, för jag ville inte. Jag hade inget sug. Min fördel var att jag ju gick ned i vikt ändå. Hade jag inte gjort det hade jag kanske fått ett sug snabbare och kommit igång. Jag promenerade lite, det var det enda.
Min fru försökte peppa mig att komma igång, men jag skyllde alltid på något som gjorde att jag inte hann, kunde eller hade praktisk möjlighet att träna.

Innan jul, redan i oktober, november, började det dra i en träningsnerv som jag inte känt på många många år. Min fru slutade med sin sport och helt plötsligt hade jag all tid i världen att fokusera på mig. Jag började känna den där längtan efter att få röra på mig och lära mig nya saker.

..men sen blev jag lite småsnål. Jag tyckte det var onödigt att lägga ut pengar på ett gymkort när det var en, två månader kvar av året. Så jag sköt fram det igen. Jag blev nästan lite orolig för att jag skulle hinna tappa sugen på den tiden kvar fram till årsskiftet och dags att köpa kort.

Som tur var försvann inte lusten och den där första dagen i mellandagarna när jag följde med min fru till Friskis & Svettis kände jag en sådan stolthet över mig själv!

Jag skämdes inte när jag tog på mina nya träningskläder som jag hade fått i julklapp, jag såg ju till och med ”fit” ut i dem.
Min fru visade mig alla maskiner och jag vet att jag kämpade med att inte känna mig fånig om folk tittade eller att min fru var så kunnig när jag inte var det. Det var en mental spärr som släppte den dagen.

Idag längtar jag efter mina träningsdagar och jag har vissa veckor känt att jag nästan överdriver och får stoppa mig själv så jag inte tränar för mycket. Nu har jag kommit in i en träningstakt som är ungefär måndag, onsdag, kanske fredag och söndag. Sen har vi familjegympa på lördagarna med sonen.

Det har även blivit en social grej som jag inte haft tidigare. Jag tränar ju oftast ensam när frun är hemma med sonen och sen byts vi av. Någon enstaka gång har vi tränat tillsammans och det är en annan sorts gemenskap vi har när vi är där tillsammans.

Annars så träffar jag ofta samma personer på gymmet och småpratar med dem under tiden. När jag gör kondition lyssnar jag alltid på ljudböcker istället för musik och jag har verkligen lärt mig att bara koppla bort allt annat under tiden. (Ska ge lite boktips sen!)

Jag har helt förändrat min synd på mig själv av förklarliga skäl. Jag SER att jag är smal, men jag TROR inte jag är smal. Kläder jag köpte i en fas när jag hade gått ned till en nivå jag trodde jag skulle stanna i, har blivit för stora.

Jag tycker att jag har blivit lite för smal. Jag skulle nog må bäst när jag väger runt 65-67 kg, men idag väger jag mellan 61-63 beroende på vecka och dag.

Mitt ansikte är litet när jag håller mina händer runt det och jag ser ådror i både pannan och på halsen som aldrig synts tidigare. Mitt halsband hänger långt ned på halsen och mina vigselringar sitter på långfingret istället för ringfinger.

Mina axlar har synliga benknotor som står ut, men mina armar har fått muskler och en form jag aldrig sett på mig själv tidigare. Jag ser lite senig ut och på mina händer syns numera blodådrorna.

Min mage har synliga ärr kvar från operationen, men än tydligare är ärret från min sons kejsarsnitt och bristningarna från tiden som riktigt tjock. Huden på magen har dragit ihop sig ganska bra och jag drar ofta i den för att se hur jag skulle KUNNA se ut om jag opererade bort överflödshuden.

Jag tror inte jag skulle vara kvalificerad för en magoperation och jag tror knappt att det är värt att chansa på att göra en sådan heller då jag har hört om många som får så mycket komplikationer efteråt. Frågan är om jag är SÅ missnöjd med min mage att jag tror att det är värt det i efterhand. Kanske om jag hade haft mycket mer häng och fysiska/psykiska problem av den. Nu har jag mest bara en önskan om att en gång få vara riktigt smal – fast smal är jag ju trots allt även UTAN att operera mig.

Mina bröst är tomma och hängiga. Jag kan bokstavligt talat rulla upp dem och lägga in dem i BHn på morgonen. De tillsammans med låren SKULLE jag vilja operera och det i en inte allför avlägsen framtid. Jag har inte kollat upp kriterier för att bli godkänd för en operation genom landstinget, men jag tror inte att jag uppfyller kraven där heller faktiskt, så jag får nog sikta in mig på att göra det privat. Kanske är det bättre dessutom, jag har fått för mig att som privatläkare är man lite mer noggrann.

Jag har funderingen på brösten, om man behöver lägga inlägg i dem, eller om man bara ska göra ett lyft av dem, men som de ser ut idag är de helt tomma och om man lyfter dem blir det nog inget kvar. För mig skulle det räcka med att ha en normal B-kupa bara. För stora bröst har jag fått nog av på mig själv efter tjocktiden.

Låren är mitt stora aber. De är som rynkiga påsar som på en gammal tant. De hänger i alla lägen oavsett om jag står eller sitter. Mina bästa vänner just nu, är mina träningstajts eller mina stretchjeans. De håller in allt häng så det ser ut som jag lika normala lår som alla andra. Jag fasar därför lite för shorts- och badsäsongen.

T o m musen/Fiffi/snippan (jepp, nu blir det intimsnack!) är förändrad. Jag avskyr att det skvalar när man kissar och nu som smal låter det ALLTID när jag kissar. Som tjock kunde man bara vrida sig lite och så slog låren ihop och vips så lät det inget mer. Svårt att förklara, men om man varit tjock vet man precis vad jag menar.
Idag går det INTE att göra så.

Mina vader har börjat få lite synliga muskler och fötterna är lika seniga som händerna.

Min kropp är HELT förändrad och jag håller fortfarande på att vänja mig, om jag någonsin kommer göra det helt? Det är frågan.

Fast kanske SKA jag inte vänja mig, för att aldrig låta mig själv hamna där igen..

Jag har gått från 104,4 kg den 12 september 2010 när jag började på Modifast inför operationen. Idag väger jag 61,7 kg och har sammanlagt gått ned 42,7 kg.

Grattis Majja på 1½-årsdagen!

Sebamed

Jag anmälde mig på en sida och fick det här med posten. Sånt gillar vi - gratispresenter som är bra att ha!

Just det här är en kropps- och ansiktstvål med en smart liten vattentät förvaringspåse från just Sebamed. Perfekt att ta med till Friskis!

Luktar fräscht och var skön också!

Connys matkasse

Dags att haka på trenden?
Connys matkasse


...eller inte! ;)

61,0 kg

Är nere på 61 kg nu och är lite förundrad över att jag gick ned så mycket den här veckan, hela 1,2 kg.
Jag har ökat upp träningen en del de två sista veckorna, det är kanske det som är anledningen.

Jag har länge funderat på att skriva träningsdagbok och även matdagbok, men jag får ju aldrig ur den berömda. Jag har även lust att hoppa på Heas nästa utmaning, då kommer jag ju bli tvungen att skriva upp allt. Bra med tvång!

Smördegsinbakad kyckling med brie och soltorkade tomater

Det ser inte mycket ut för världen, men det här är resterna av kvällens fredagsmiddag, för jag glömde ju fota innan vi hade ätit, med det lite finare upplägget med sallad som piff på rätten.

Det här är alltså smördegsinbakad kyckling med brie, soltorkade tomater och bacon.
Jag hittade ett recept som jag modifierade lite och då belv det här resultatet och det var verkligen SUPERGOTT!

U know the drill med mig och recept, jag höftar!

Jag tog fem kycklinginnerfiléer (de som är mycket mindre än vanliga filéer) och delade dem i mindre bitar. De stekte jag nästan klara med bara salt och peppar. Sen tog jag ett halvt paket bacon och stekte till också.

På två fyrkantiga smördegsplattor fördelade jag sen jämt kyckling och bacon. Över det toppade jag med ca fyra soltorkade tomater som jag hade hackat i mindre bitar.

Som grädde på moset lade jag på två små skivor av brie på varje platta.

När det var klart lade jag på ett lock av smördegsfyrkanter på vardera av fyllningarna, tryckte till kanterna så de fastnade och sen penslade jag med vatten.

In i 210 grader varmluftsugn i ca 17 minuter.
Serverades med klyftade Amadinerpotatis som var kryddade med Roasted Garlic Rub och en vanlig kall bea.

Jag upprepar - SUPERGOTT!

Kommentarsfunktionen i Blogger

Jag läste Lenas blogg idag och hon hade ett bra tips där. Nu har Blogspot startat med trådade kommentarer, d v s att istället för att jag skriver en vanlig kommentar där jag svarar på er kommentar, så kan jag svara på varje kommentar nedanför. Här kan du läsa om hur du fixar det själv, om du har en egen blogg.

Något jag saknar dock med nya kommentarfunktionen är att man inte längre verkar kunna kryssa för att man ska få ett mail om man kommenterar hos någon annan och den personen sen svarar på min kommentar. Det var mitt enda sätt att hålla reda på vilka kommentarer jag gjort. SAKNAR!

Edit lite senare: Med hjälp av Lena hittade jag det där med följa kommentarfunktionen och det funkar!
Om du vill ha kommentarer på mail så du kan se när du får svar på nåt du kommenterat i en blogspot-blogg så klickar du bara på länken som heter "Registrera dig via e-post" som syns här nedanför.
Precis vad jag var ute efter! Superbra!

Ny maskin på gymmet..

Tur inte mitt gym har såna maskiner... ;-)

Löpbandet

På tal om löpband (Imsavimsa har köpt ett!).

Jag köpte ju ett, eller fick av mamma rättare sagt, och det användes halvflitigt/-sporadiskt ett tag och jag gillade det faktiskt, men ända sen jag började på Friskis har jag inte använt det en enda gång, så i helgen sa jag "på återseende" till det och skickade iväg det hem till svägerskan.

Hoppas du får ett flitigare liv hos dem!

Bild lånad från http://www.attract.nu/attract-promenadband

Ny header?

Jag behöver göra en ny header till bloggen, men jag har ingen inspiration.
Tips?

Träningsinflammation?

Finns det något som heter det?
I så fall tror jag att jag har fått det. I nacken. ..och nu har det börjat stråla ned i axeln också. Vänster sida.

Inte kul. INTE kul, som WoW-Jocke säger..

Jag har ändrat lite i min träning, så jag har börjat köra lite hårdare med armar och det är rörelser som jag kan tänka mig har gett någon slags överansträngning. Sen om det ÄR så vet jag inte, jag bara gissar.

Jag mailade igår med en sjukgymnast om hon hade en återbudstid, men ingen framgång. Kan ringa till sjukgymnastiken hemma också, men idag blir det tajt att få in en tid om de skulle ha nåt återbud, då vi är kort om folk på jobbet. Inte bara att sticka då tyvärr.
Så det blir väl en ond helg och sen försöka få till något på måndag istället kanske. Om jag har klarat två veckor, så klarar jag väl början på en tredje också..

Jag är inte van vid att ha ont. Det är inte Jag. Jag ÄR inte sjuk eller har ont nånstans.

...men nu har jag tydligen det i alla fall. :(