Livsfarligt!

Sonen fick bestämma söndagsfikat idag = vit kladdkaka med grön karamellfärg. Halloween till ära!

Premiärturen!

...blev ikväll i min ensamhet med en sovande son och en hustru på galej.
Ja turen på gåbandet alltså!

En snabb tur på ca 4,3 km/h i 30 minuter. Vågar inte mig på så mycket mer än när jag inte är helt kry, men fasen vad gött det var! ..även om hon nog kan behöva lite olja, för lite gnällig var hon allt. ;)

KUL!

Nu har hon flyttat in...

Röda faran!

Jag hoppas hon tänker stanna länge och trivas, fast idag får hon vila, för jag är sjukförkyldontihalsenhosta.

Utmaning

Fick en utmaning av Imsavimsa som ju är ganska enkel att svara på, det svåra är att skicka vidare den eftersom jag knappt vet vilka ni är längre som läser här??

Maggan, du får självklart det här!
Systerlyster, du är också inbjuden om lust finnes..

Om någon mer av er känner er manade att svara på den - go ahead! Jag överlåter det till er istället. ;)

Utmaningen är den här:
Instruktioner: länka till den man fått den av, fullborda de 5 meningarna och skicka den till 5 andra bloggare


1. När ingen ser eller hör mig…
gör jag det alla andra också göra när ingen ser/hör på: Fiser och petar näsan! ;)

2. Jag går aldrig hemifrån utan…
nycklar och nästan alltid mobilen.

3. Min blogg heter som den gör för att jag…
Letade efter ett passande nick som inte skulle förknippas med mitt vanliga namn, då jag var väldigt hemlig i början av den här bloggen. Sen kom det upp en låt av Bo Kaspers som jag tycker var passande när det handlade om vikt. Förhoppningen var att kunna gå ned ett kilo då och då.. mellan ett och noll!

4. Om jag vågade skulle jag…
nog operera mig - helkropps! Låren, överarmarna, magen, baken, brösten. Men det är en stort beslut och inte bara ekonomiskt utan även riskmässigt. Vågar jag eller vågar jag inte?

5. Om tio år kommer jag att…
äntligen ha hittat mitt drömjobb (vilket det nu är?), se min son vara en välartad tonåring, kanske ha köpt en sommarstuga på västkusten. Det känns som jag mer har de viktigaste händelserna bakom mig, än framför. Jag har gjort de stora sakerna redan; som bygga hus, giftemål och få barn. Vad som ska ske framåt är mer oskrivet blad. Det kan hända vad som helst tror jag...

Ner och upp

Denna veckan var det +0,6 kg från förra veckan och jag är inte förvånad.
Det har ju varit så här i nån månad eller två nu, med lite hawaiivikt som går upp och ned från en veckan till den andra. Jag har kommit in i någon slags utplaningsnivå helt enkelt och som Dr Loogna sa på återbesöket så hade jag kanske ett eller två kilo kvar att gå ned med hjälp av operationen, sen har den gjort sitt.

Jag har funderingar på att kanske börja väga med en gång i månaden istället för varje vecka, men som sagt, jag känner mig själv och vet att jag nog är för nyfiken för att låta bli.

Over and out, slut på totalt meningslöst inlägg.

Receptet på gårdagens middag

Det blev alltså tummen upp för maten igår där jag hade snott recept från Hea.
Vi gjorde om det lite eftersom vi hade glömt att köpa lite olika saker och istället tog vad vi hade.
Så för oss blev det rosmarin istället för basilika och vanlig riven ost istället för parmesan. Funkade helt ok det också!

Vi gjorde på två kycklingfiléer som vi delade och det blev MASSOR av mat... vi fick lunchlådor till idag och jag kunde t o m dela med mig till en kollega. Det på bara två filéer!? Vi måste ha haft väldigt stora helt enkelt.

Recept med steg-för-steg-bilder hos Hea.

Smaskens

..var betyget!

Lägger in recept imorgon, för er som läser redan ikväll.

Måndagslyx

Ikväll har vi gjort kyckling från ett recept jag lånat av Hea. 

Ska bli spännande med resultatet.. återkommer!

Helgens inköp och funderingar

I fredags var jag barnfri då sonen åkte med mormor och morfar till Ulricehamn för att sova i husvagnen.
Det gav mig en fri eftermiddag efter jobbet att göra vad jag ville på och självklart blev det lite shopping, min nya halvfavoritsyssla. ;)

De nya jeansen,
dock inte jag på bilden. ;)

Jag passade på att ta en sväng om Knalleland (bad choice med tanke på trafikläget en fredageftermiddag när typ alla ska till Systemet) och köpte mig ett par svarta jeans och en poncho på Gina. Väl investerade pengar!
Jeansen var ett par lite mer "finjeans" som jag varit ute efter ett tag. Såna som jag kan ha mer som snyggbyxor. Jag tog ett par som hängde där och kollade inte så mycket på storleken utan tittade mer på om de såg ut att passa. De satt som gjutna och bokstavligt talat också eftersom det var en tajt modell (tanken är att ha dem till stövlarna och då måste de ju vara smala nere i benen).
Storlek 31/30.

Jag frågade hemma sen, för jag sa att jag inte fattade storleken.
- Det är tum alltså. Du har köpt byxor med 31 i tumstorlek.

Jag tror jag köpte de senaste i tum 33 (letar tillbaka i bloggen).
Känns konstigt... MEN kul såklart!

Nåja, åkte även förbi Rusta och kollade på det där löpbandet jag har haft lite funderingar på... de hade det i två prisklasser, 3495:- och 2495:-, där den billigare varianten hade en 5-10%-ig felkalibrering på hastigheten. Vet inte om man behöver bry sig om det eller om det är en viktig funktion, att veta hur snabbt man springer/går?

Det tråkiga var att det nog tyvärr är för stort att ha hemma, det var inte riktigt så att det går att skjuta in under sängen...

Så jag fortsätter väl att fundera.

Ställde mig på vågen idag, måndagar är ju min vägdag och jag har fortsatt med det även om jag passerat årsdagen. Jag kommer nog fortsätta framlöver också, i alla fall så länge jag ser att det händer saker på vågen, sen kommer jag kanske att begränsa mig till en gång i månaden eller nåt. Svåra är att veta vilken dag man ska väga sig då bara.

Idag stannade den på minus 0,7 kg från förra veckan. Jag är alltså nere i minus 38,4 kg nu och Dr Loogna sa ju att jag kanske kunde få ut ett eller kanske två kilo till genom operationen, sen har den gjort sitt och ärligt talat så hoppas jag faktiskt att han har rätt. Nu känns det lagom och jag vill inte gå ned så mycket mer.

Jag väger prick 66 kg idag.

Tänkvärda ord...

Slösa inte din tid på de människor som inte slösar sin tid på dig.

Slösa inte din kärlek på de människor som inte slösar kärlek på dig.

Slösa inte dina tårar på de människor som får dig och gråta om och om igen, utan att fälla en endaste tår för din skull! 

Le mot människor som får dig att le, lita på de som är värda att lita på.

Slösa din tid på dem som uppskattar det och kom ihåg varje människa gör sin egen lycka genom att välja de människor till sin närhet som får en och lysa.

Oväntade reaktioner

Nog för att jag visste att jag kanske överraskar folk nu när jag träffar dem, helst de jag inte sett på väldigt länge, men att det är sån skillnad som det verkar vara, trodde jag faktiskt inte.

Förra veckan var jag och min nuvarande vän och kollega på en liten tillställning som vårt förra gemensamma jobb hade ordnat. Det var folk från många år tillbaka som var där, men även de som jobbar nu och såna personer som jag således träffade senast i april innan jag slutade. De har även sett mig på facebook och jag brukar emellanåt lägga in nya bilder där, så de har ju inte varit helt ovetande.

MEN.. en av kollegorna som jag pratar med nästan dagligen via skype och som jag hade kramat om i början av kvällen, kom senare fram till mig, med lite extra innanför västen, och avslöjade att han inte hade känt igen mig. Då var det alltså ca fem månader sen vi sågs och jag kan inte förstå för hela mitt liv att jag har förändat mig SÅ mycket på den korta tiden, men tydligen har jag det!?

Jag fick hela kvällen höra att de inte kände igen mig och det roligaste var att en av mina gamla chefer kom fram och hejade på de andra som satt bredvid mig, kramade dem och så och var tjenis med alla. Mig vände han sig emot och lyfte på ögonbrynen och sträckte fram handen till hälsning.
Så jag tog den och riktigt uttalade mitt namn noooga.
Jag tror aldrig jag har sett en mer förvånad fejja. Han bokstavligt talat tappade hakan! (*hahaha**)

Till saken hör att han var en riktigt jobbig chef och en person jag aldrig drog jämt med, men jag är glad jag kunde göra även en sån person ställd. Han tyckte nästan det var genenat tror jag, att han inte kände igen mig nämligen..

Senare på kvällen kom han fram och frågade om jag kunde sjunga.
- ??? Njaa.. inte så värst, svarade jag.
- Annars hade du kunnat vara med i IDOL, sa han då.
Jag stod lite som ett fån och undrade.. sen drog jag fräckt till med:
- Jag antar att jag ska ta det som en komplimang eller?

..och det skulle jag tydligen göra. Ett skumt sätt att säga att jag såg ok ut, enligt mitt t,ycke, men inte alls konstigt när det kom ifrån just honom.

Resten av personerna jag träffade var lite likadana, de var alla vädligt förvånade som sagt och vissa berättade jag för vad jag hade gjort, vissa orkade jag inte med för de var personer som inte spelar någon stor roll i mitt liv, varken då eller nu.
Jag fick höra en del konstiga kommentarer som sagt, som den ovan, men även en av VDns fru som sa att "jag hade sexappeal".
Ehh? Va? Vad är DET för slum kommentar egentligen till en tjej/kvinna? Ok att jag skulle ta det som en komplimang säkert, men för mig kändes det mest obehagligt..

En kille som jag knappt hade sagt hej till förr på jobbet, eller ja, det var ungefär det Enda vi sa då, pratade massor och var nästan lite flirtig. Det blev också en skum situation eftersom det var så uppenbart att han enbart pratade med mig pga att jag hade blivit smalare. Hade jag sett ut som för ett år sen hade han kanske hejat på sin höjd, om ens det.

Kvällen gick och till slut kändes det nästan jobbigt att heja på fler personer eftersom jag inte visste hur de skulle reagera..

Är vi verkligen så ytliga som det verkade som den här kvällen? Att när en person går ned i vikt och blir "snygg" enligt vissa, då är man helt plötsligt en intressant person och värd att prata med?
Jag är samma person nu som jag var då, lika rolig/tråkig/intressant/ointressant.

Trots allt som hände var det en riktigt trevlig kväll och jag ville verkligen inte vara utan den. Det gjorde mig en erfarenhet rikare och jag tror jag lärde mig mycket om både hur andra funkar och hur jag själv hanterar trängda situationer. Jag kommer nog att dra mig för att hamna i en liknande igen...

En annan sak, vi stod och hängde i snacksbaren och såg att vid bordet bredvid satt det ett gäng "depprockare" och läste. Jag undrade i mitt sällskap om de hade nåt konvent där på krogen.. och så fnissade vi lite.
...ända tills jag kollade lite mer noga och såg att de läste menyn och att en av dem var Erik Hassle, bara en av de bästa just nu!
Jag kom på att de hade haft en spelning på en modemässa som var samma kväll och nu satt de tydligen och softade efteråt. I det läget önskade jag att jag var lite modigare, för då hade jag gått fram och sagt just det jag skrev; att han är otroligt bra, men det vågade jag inte såklart..

Men det var en bra kväll i alla fall, trots allt! ;-)

Bröd!

Jag köper ett fantastiskt bröd på vårt bageri, men kruxet är att det bara säljs på fredagar och lördagar... Idag kom jag ihåg det!

Det är med stora bitar av aprikoser, nötter och dussin. Supergott!

Stockholm, Stockholm!

Vilken fantastisk helg vi hade i Stockholm! Det vackra vädret höll i sig ända tills vi åkte ut ur stan i söndags kväll kl halv sex då de första regndropparna föll på rutan. Vi kan inte ha haft mer tur helt enkelt..

I övrigt, på Sophiahemmet var det idel lovord. Blodtrycket var som "en elitidrottares" (*haha** I wish) på 70/110.
De övriga värdena var superbra också, även om jag låg lite i överkant på B12, så den ska jag bara ta varannan dag numera ungefär. Järnet låg jättebra, trots att jag inte har ätit järntabletter på typ ett halvår kanske (pajjar ju magen!).
Jag svävade nästan ut på moln därifrån och kände mig så Glad!

I övrigt pratade vi en del om hur jag blir bemött av folk som inte sett mig på länge. Även Dr Loogna sa "ja här syns det ju att det har hänt saker!". Sen om han kommer ihåg mig som jag såg ut då, eller om han såg att jag var smalare är ju en annan sak.
Vi pratade inget om komplikationer eftersom jag inte haft några. Han undrade lite över huden och jag sa att jag inte räknar med att få någon genom landstinget eftersom jag inte har tillräckligt med häng för det.
Han trodde att jag kanske kommer att gå ned ett par kilo till "men sen har nog operationen gjort sitt". Om ett år, på 2-års-besöket kan jag nog ta upp det igen, om jag väljer att jag vill gå vidare med en eventuell operation i så fall.

Allt som allt verkade han väldigt nöjd och det är ju jag också! :)

Resten av resan då?
Super! ..men jag kan lika gärna visa den i bilder:

Stockholm - here we come!

Japaner, japaner!

Kanske ska sonen blir spårvagnskonduktör?

Här är första bilden där jag ser vilken "Turkey neck" jag har fått.. ack ack!

Sonen berättar historien om de Två Tomaterna som gick över vägen...
Den uppskattades självklart!

Vikingarna bor i Stockholm!

Ghost train

Mycket att titta på i Sky View med kikaren