Långpromme

Jag var ute och tog en kvällsrunda innan och kände verkligen att det var behövligt efter två kvällar med övertid till kl 22 resp 23. Jag behövde rensa huvudet liksom... att jag sen hade en riktigt grinig 3,5-åring gjorde sitt också, men jag hade även en hustru på hemmaplan som mer än gärna tog över den uppgiften var ju tacksamt.

Jag traskade på i ganska rask takt, sprang en kortis också, men kände efter en stund att jag blev lite smådizzy. Insåg att jag inte hade ätit något innan jag kom iväg och det ska jag nog inte göra om igen. Jag fick sakta av på takten lite och dricka vatten så det skulle stabilisera sig igen.
Det var nog bästa kicken för efter det kom jag nog in i andra andningen som gjorde att jag kunde gått en bra stund till - om jag inte hade fått ont på trampdynorna under fötterna. Vilket jäkla rookiemistake liksom...
Hustrun tycker jag ska gå och köpa nya skor och jag som ändå har ett på Nike som kostat typ 700 spänn!

- Ja men DET paret kanske inte passar till det som DU använder dem till. Du kanske måste göra en riktig koll på en riktig sportaffär!

Jaja, jag skaaa....

Men jag gör inte det ikväll. ;)

Stockholmsresan bokad!

Äntligen har vi bokat hotell för återbesöket på Sophiahemmet!
Vi ska lyxa till det med en weekend för hela lilla familjen på Clarion Hotell och Stockholm à la carte. Verkligen passa på att se och göra så mycket vi kan när vi väl åker dit alltså. :)

Så, 30 september bär det iväg!
Innan dess ska jag hinna gå till vårdcentralen här hemma och ta blodprover och allt vad det nu var, inför återbesöket. Måste få in det i planeringen typ nästa vecka tror jag.

Svar på kommentar

Byxorna jag har på mig när jag sitter på huk är just dem från Gina Tricot. Ett par i stretch med en ganska bred fåll längst ned på benen. Lite lägre linning i midjan.

Jag tror jag köpte dem på rea i våras, men minns inte riktigt. Jag provade ett liknande par nyss ju, men de var inte riktigt lika sköna som dem jag redan har..

Milstolpar

Uppnådde den här veckan ännu en milstolpe i vikten - jag passerade BMI 25 och är nu nere på 24,9.
Jag är numera normalviktig!?
Jag tror aldrig jag har varit det, inte ens som bebis...

Varför kan saker aldrig bara få vara bra?

Stress på jobbet med deadline på saker och okunskap om HUR man gör sakerna skapar en otrolig stress i mig..

Idag fick jag dessutom veta att vi haft ett dödsfall i min nära släkt, men samtidigt en person jag inte har träffat på väldigt väldigt länge. Omständigheter runtom med andra släktningar gör att stressen blir än större och jag vet varken ut eller in hur jag ska gå vidare och kunna (vilja/orka/klara att) hjälpa till med allt det praktiska.

Varför kan saker aldrig bara få vara bra och flyta på.. det ska alltid hända något som drar ned en.

Glömsk!

Återigen missat att väga mig i morse.. helt otroligt dåligt minne och det har jag i och för sig alltid haft, men det känns som det bara blir värre.
Nån vitamin eller nåt som kan saknas?
Tips?

Uppskatta din egen skönhet

Jag kanske går över en gräns här nu och må så vara i så fall, men jag tror att om man inte har varit riktigt missnöjd med sin kropp så har man svårt att uppskatta den till fullo.

Hur jag menar?
Jo, jag menar att jag som HAR varit extremt missnöjd med mig själv (trots att jag hade förlikat mig med den jag var), men nu faktiskt genomgått en stor förändring till det bättre, uppskattar min egen kropp så mycket mer än dem som aldrig haft några "fel".

Klassiska exemplet: en smal kvinna som alltid varit smal hittar fel och brister på sig själv i sina små bilringar och andra defekter - och missförstå mig rätt, deras missnöje är inte mindre "värt" för det, men till dem skulle jag vilja säga "byt plats med mig en gång som jag såg ut för ett år sen, så får vi se om du har något att vara missnöjd över sen.."

Som sagt, jag kanske går över en gräns nu, men jag behöver sticka ut hakan ibland jag också. Jag gör nog det allt för sällan tror jag.

Poängen med det här inlägget då?
Jo, jag tycker man ska vara lite mindre självkritisk och istället uppskatta sig för den vackra människa man är. Det kanske rimmar illa att jag skriver så, med tanke på mina inlägg tidigare om att fantisera om bröstlyft osv, men i grund och botten är jag så HIMLA nöjd och glad över mig själv och hur jag har blivit efter operationen. Jag hoppas verkligen alla som gjort det här känner samma stolt- och nöjdhet!

Vilken storlek?

Jag var på bl a Gina Tricot idag för att kolla runt lite. Jag har en del jeans nu redan, men de som är mina favoriter är ett par från just Gina. En lite lägre modell i midjan och tajta i benen. Något jag ALDRIG skulle tagit på mig för ett år sen...
Jag fattar inte själv att jag vågar ha på mig vissa kläder, men jag känner mig modigare för varje dag. Jag har ju börjat ha klänningar, tajta linnen och nu även tajta jeans alltså.
Jag orkar inte bry mig om fladdriga armar, bilringar och dallriga lår, det gör jag bara "hemma i ensamheten på kammarn'..". Då drar jag, kniper åt, stramar och klämmer. Fantiserar om att bli lite fast i hullet och istället för långa tuttar kanske jag kan få runda.
Nån gång kanske..

Men det var ju Gina jag pratade om! Jag såg ett par brallor jag gillade, lite som mina pösiga jeans med dragsko i midjan och muddar vid anklarna. De fanns i storlekarna 36 och 44. Resten var slut så klart.
Jag provade inga av dem.
36 - aaaalldeles för små?
44 - liiiite för stora?

Jag gick vidare och såg en annan modell som jag tog med och provade. Storlek 38, som passade som en smäck. Ett annat par i tumstorlek 33 - som en smäck till.
Jag vet inte när jag sist kunde gå in i en butik och ta två par byxor, prova dem och att båda passar lika bra? Jag tror aldrig det har hänt.

Jag köpte inte ett enda par.

??
Jepp jag vet - jag är korkad.

Men jag kunde ha jeans i storlek 38!? Heeelt otroligt...
:)

Det sjunker och sjunker...

Jag nojar lite över att jag fortsätter att gå ned i samma takt hela tiden. Den här veckan var det 0,6 kg sen förra och nu är jag uppe i 36 försvunna kilon. Det är skumt, men bra så klart, fast jag är lite fundersam på när det ska vända.
Jag vill inte att det ska gå för långt, att jag ska se mager ut i ansiktet...
Behöver jag oroa mig?

Dags att boka resa till Stockholm nu. Jag hade planerat att åka upp på års-återbesöket när jobbet samtidigt åker på mässa, men nu behövde jag inte åka med dit, så det blev till att boka om och åka upp på egen hand. Jag tar med familjen och så gör vi det till en mysig weekend med övernattning och höstmys.
30 september har jag tid på Sophiahemmet.

Trist som fasen att det inte blivit nån återträff med de andra tjejerna som opererade sig samtidigt. Det skulle vara så roligt att se hur det har gått för dem.
Men nån dag så!

Måndagslyx

Efter en omtumlande kväll med busig 3,5-åring är jag värd det här:
Ett varmt bad, en bra bok och en tallrik med bara lyx!

Kan en allmänt kass måndag bli bättre?

Svar på kommentar

Nu vecka, nya tag - igen. Tänk att man kan säga det 52 gånger om året och varje gång mena det, fast i slutet av varje vecka inse att den varit preciiis som den förra.

Fast den här gången är inte som alla andra veckor, för idag var det invägning och nu har jag passerat gränsen för 70-talet. Jag väger officiellt under 70 kilo alltså!?
Jag kan inte ens komma ihåg när jag gjorde det sist, kanske nån gång på högstadiet eller nåt sånt...

60-talet.. helt sjukt..

Anonym 1: Jag har totalt gått ned 35,4 kg.

Målvikt!?

Insåg nyss att jag ju faktiskt nått min egen satta målvikt på 70 kg..

Veligt!

Jag kunde ju inte väga mig förra veckan vilket innebar att när jag väl kom hem igen så ställde jag mig på vågen, blev förvånad av resultatet, men skrev inget om det.
I måndags glömde jag att väga mig (tror det är första gången jag missar det), men igår ställde jag mig istället på nytt och blev lite besviken i jämfört med vikten jag fick när jag kom hem (veligt som sagt!), så bara för det skrev jag inte in resultatet här.

Idag insåg jag att jag inte kan gå och sura för nåt hekto, så jag ställde mig IGEN (så här höll jag ju på i början innan jag bestämde mig för att bara väga mig en gång i veckan!? *haha*) och idag blev resultatet ytterligare ett nytt, men nu bestämde jag mig för att skriva in siffrorna från igår! Så får vi vänta på miraklet till nästa vecka istället.

En sak som är säker i alla fall är att jag snart är under 70-talet!!

Back to reality

Hur mycket/lite jag än gillar det är semestern slut och även semestern ifrån bloggen. Jag har verkligen inte varit flitig här det senaste och vi får se hur duktig jag kommer att vara framöver, men lite mer flit ska förhoppningsvis infinna sig.

Förra veckan var jag inte på hemmaplan och vägde mig därför inte. Idag skulle ju gjort det istället, men när jag kom till jobbet insåg jag att jag hade glömt det, så det får bli ikväll eller imorgon istället.

Återkommer med lite mer sommar- och semesterinfo när jag är färdigvägd..