Jobbar och lever

Jobbar 24/7 och känner mig allmänt trött. Katalog ska vara klar inom kort och att vara beroende av andra är vet värsta som finns.

Önskar jag slapp vakna med huvudvärk varje morgon. Skulle vilja njuta av en decembermånad i stillhet för ovanlighetens skull.

Inser att jag har fått solexem som kliar på ryggen och armarna. I december! (Jo, jag fuskar inför allt socialt man ska ut på.)

I måndags var jag och gjorde naglarna för första gången. Missnöjd och irriterad när jag gick därifrån, lånade en stadig nagelfil av en kollega och gick hem och filade om det sneda. Kommer inte gå dit igen, men är inte avskräckt inför en ny test på annat ställe.

Idag är det klippning. Korkat att boka den på hemmaplan då jag ändå måste åka tillbaka till jobbet efteråt igen.

Träffar inte familjen så mycket den är veckan. Sonen är missnöjd med varje morgonpaket han får i sin julkalender. Inser att det var dumt att starta månaden med en Star Wars-gubbe och sen tro att han ska nöja sig med mindre roliga saker.

Men jag sjunger vidare på vinterbluesen och hoppas en ledighet kan höja upp tankarna lite...

Tobiasregistret

Förra veckan läste jag Krickelins inlägg om Fransyskan och hennes systerdotter som drabbats av cancer och behövde donerad benmärg.
Jag gick direkt in på Tobiasregistret och anmälde mig, det minsta lilla jag kan göra...

Jag fick hem ett kit där jag ska lämna ett salivprov och sen kommer de att undersöka och förhoppningsvis godkänna mig som donator. Kanske passar jag till någon och då får jag avgöra DÅ om jag vill donera eller inte. Kanske blir jag inte godkänd eftersom jag har opererat mig..?

Jag har ingen nära anhörig som drabbats av cancer på det sättet, men det finns ingen garanti att jag kommer slippa det även i framtiden.

Jag vill försöka dra mitt stå till stacken...

Vikt

Jag har fortsatt att väga mig varje vecka, trots att jag kanske inte ska det. De säger ju att man ska kolla mer på mått och sånt och att fokus inte ska ligga på vikt efter operationen.
Det är lättare sagt än gjort dock.

Nu har jag slutat skriva upp varje vecka, även om jag kollar det och jag fortsätter pendlar ca plus/minus ett kilo varje månad och så har jag gjort jämt.
Sammanlagt kan man säga att jag har gått upp mellan 3-4kg sedan jag hade min lägsta viktnotering efter operationen och jag verkar ligga stabilt där numera.

Vissa dagar känns det som jag är "tjock och fet igen" och DEN känslan är jobbig. Jag vet ju att den alltid kommer att finnas kvar och det är nog bra. Det gör att jag inte tillåter mig själv att göra för stora utsvävningar helt enkelt.
Jag kommer aldrig att bli tjock igen, kort sagt.

Jäj!

Som sagt, don´t get your hopes up... för jag kan inte garantera att blogginläggen blir frekventa igen, men helt plötsligt verkar min telefon acceptera mina inlägg igen och även bilder medföljde. Så vem vet, nu kanske ni inte slipper mig mer!

Fel modell..

Inser att vissa brallor sitter sämre än andra och mer gör att jag ser ut som jag har korvar till ben.
Fula helt enkelt.

Posted via Blogaway

Herbalife

Jag har börjat med Herbalife, jag vet inte om jag har berättat om det?
Jag skriver ju inte så ofta, så troligtvis har jag inte gjort det, men det spelar ju inte så stor roll.

Jag har länge känt att jag inte äter så bra, t ex så åt jag massor av mackor (massor och massor, men i relation till annat så kändes det som massor) till frukost, mellanmål och enstaka kvällsmat.
När en jobbarkompis berättade att hon hade börjat med just Herbalife så nappade jag. Jag såg att det kunde vara en utväg att börja få i mig mer proteiner på ett mer hälsosamt sätt och byta bort mackträsket.

Numera börjar jag dagen med en herbalifeshake runt sju, sen äter jag frukost på jobbet vid nio-halv tio och den består av keso med bär och blandade fröer och kanske ett ägg om jag orkar.
Till lunch äter jag vanlig medhavd lunchmat.
På eftermiddagen vid tretiden äter jag antingen samma som på frullen; keso, bär och fröer, eller så tar jag en shake om jag ska träna efter jobbet. Gör jag det så tar jag oftast ett ägg direkt efter träningen.
På kvällen äter vi lagad middag eller kvällsmat runt sju åtta, lite beroende på hur vi har hunnit. Innan jag lägger mig ska jag ta en shake till och oftast gör jag det, men många gånger tar jag bara en stor kopp te och nåt litet, kanske några kex eller liknande.

Jag har alltså HELT ändrat mitt sätt att äta och kommit tillbaka mer till som jag åt när jag var nyopererad och det känns bra!
Jag har tydligen omvandlat lite fett till muskler istället och rent mentalt känns det bra att ha kommit ifrån alla smörgåsar. Jag "unnar mig" bröd ibland och skulle aldrig kunna tänka mig att ta bort alla kolhydrater, för jag tycker om det för mycket, men jag inser att det finns annat som är bättre att äta.

Många är skeptiska till just Herbalife och jag visste inte vad det var förrän jag fick det berättat för mig. Ok, det är dyrt som jävel, men om det är vad som krävs för att jag ska "sköta mig" så är jag villig att betala lite extra för det.

Jag tänker inte försöka frälsa någon med det här och skulle inte drömma om att pracka på någon nåt de inte själva är intresserade av. Hur länge jag håller på eller om det här är för alltid kan jag inte svara på, men det här funkar för mig just Nu..

Vill, kan och ska

Jag vill skriva.
Behöver skriva..
Men får inte tummen ur.. som vanligt.

Vad är det som gör att det är så svårt att ta tag i saker?

Det tuffar på..

Livet rullar på, inte så stilla som man kan hoppas och nån gång kommer det nog bli ett helt eget kapitel i mina memoarer, och jag har nyss passerat min treårsdag för GBP-operationen. Tänkte jag ska fila på ett riktigt inlägg om just det, så jag återkommer..

Långa vackra sommaren..

Har slösat och slösat hela sommaren.. slösat på Slappa och Lata! Rekommenderar det verkligen.

Bör vara laddad inför en intressant höst, men har inte riktigt hittat känslan än. Åker till Stockholm och Formex imorgon och stannar till måndag.

Tänker uppdatera er med sommarens begivenheter framöver. Kommer bli en hel del bilder tror jag..

Hoppas någon av er därute är kvar och fortfarande har hoppet uppe om att "kaaaaanske kommer hon att skriva igen". Ni som gör det är välkomna att fortsätta hoppas, för jag gör alltid som Arnold..

En tillbakablick av sommaren...
Bild av Krickelin.

Sill och potatis!

Lånad bild, inte min portionsstorlek direkt..

Bästa lunchmaten (och även middag om man så vill det) nu i sommartid är självklart sill och potatis! Varje år glömmer jag nästan av hur gått det är, men sen kommer midsommar och jag påminns om det igen. Jag tror jag skulle kunna äta det varje dag faktiskt på sommaren, tillsammans med en liten skål jordgubbar (några timmar senare dock) som dessert.

Jag har nästan alltid gillat löksill, men för några år sen kom det ju en mängd med smarriga gojor också, typ Skärgårdssill och såna varianter (inte senapssill däremot) och jag blev hooked på dem.

Idag har jag dock återgått till just den gamla hederliga löksillen och kanske en och annan bit matjes.. Jag vet inte om det är det geggiga som jag inte gillar längre eller om det är för att löksill (eller annan klar sill) är lite mindre mastig?

..och det här måste vara det mest givande och intressanta inlägg du någonsin och läst! Eller hur! ;-)

Sömndumpar

...av stora mått! Det är inte ofta jag gör det, men idag efter lunchen slog det till som en slägga. Skulle helst vilja lägga mig i soffan och sova bort en timma eller två, men det skulle nog inte cheferna uppskatta (även om de säkert inte skulle säga nåt om det).
Jag åt antagligen lite för mycket och lite för snabbt, för någon dålig mat var det inte.

Men men, jag jobbar vidare och försöker låta bli att gäspa FÖR tydligt!

Krom!

Igår var det en månad sen jag började med krom-tabletter och jag måste säga att jag TROR det hjälper!?

Jag har försökt att vara som vanligt och inte ändra på nåt direkt annars i maten, men jag tycker faktiskt mitt sötsug minskat. Ok, det har inte HELT försvunnit, men jag äter definitivt mycket mindre. Mörk choklad har jag fortfarande ätit några bitar och även lite annat av det söta, men jag nöjer mig med mycket mindre än tidigare när det var som värst.

Så, jag säger "Tummen upp" för kromet och fortsätter peta ned det i dosetten tillsammans med de andra dagliga tabletterna.
Om du har sötsug tycker jag Absolut du ska testa själv, men låt det gå ett tag innan du förväntar dig resultat och det är ingen mirakelmedicin som helt tar bort suget, inte för mig i alla fall, men som sagt, det HAR minskat!

Gårdagens..

Jag gillar verkligen gårdagens outfit!

För 99:- på H&M fick jag klänningen, skorna är från Skopunkten, koftan och tajtsen är gamla.

Jag fick ju t o m lite sol i helgen, så vinterns blekhet har äntligen minskat lite. 

Sommar - jag har längtat efter dig och 

saknat dig - Välkommen tillbaka!!

Nix!

Ja men, DET var väl på tiden!
NIX-registrera även din mobiltelefon. Nu är det slut på undersökningar och jobbiga försäljare även till mobilen. Har du inte kopplat din hemtelefon (ok, jag VET att vi inte är så många kvar som använder en sådan!) så passa på att koppla även den.

Du hittar hur man gör här: http://nixtelefon.org/

Mellis

Mellanmålet just nu:

ca 1 dl keso
2 cm banan i bitar
2 msk pumpafrö

Enkelt, gott, mättande!

Bananpannkaka

Bild lånad från http://nillaskitchen.com/

Har läst ett recept så många gånger nu, men aldrig fått tummen ur och testa, men här kommer receptet i alla fall, som jag har lånat från minvagner.blogg.se (http://minvagner.blogg.se/2013/may/basta-melliset.html)


1 portion

½ banan
1 msk mandelmjöl
½ tsk fiberhusk (endast tillsatt för magens skull)
1 ägg
1 tsk keso

Mixa ihop, stek som en "stor" pannkaka eller två plättar.
Servera med lättkvarg, sockerfri pannkakssirap om du har, alt sötningsmedel/honung, frysta hallon och en klick jordnötssmör.

(Den sockerfria pannkakssirap som finns tydligen att köpa på Raw Food-butiken vid Caroli i Malmö eller på iherb.com.

Jeansshorts

..avklippta i kort modell. Har aldrig haft och trodde aldrig jag skulle ha...

Veckans första...

..och troligtvis enda vägning landade på 64,9 kg och jag andas ut lite, med tanke på förra veckans brutala höjdhopp.
Jag VET ju med mig att två gånger i månaden, innan mens och innan ägglossning, så går jag upp i vikt. Det gör jag ALLTID. Så var det tydligen förra veckan också, men inte desto mindre anledning att inte bry sig. När det ökar på till siffror JAG inte är ok med, då måste jag ju agera.

Jag har låtit bli att äta så mycket kolhydrater och istället försökt öka på proteinet. Jag tar inte bort det helt, för jag tror inte på en helt kolhydratfri kost, men jag minskar det i alla fall. Det svåra är att jag är totalt anti till t ex kvarg just nu, smakar bara strävt och surt, men ägg ska bli min nya kompis ett tag. Så jag tar gärna emot lite bra ägg-tips!

Meny för Gastric Bypass av Marie Odin

Jag har ganska länge nu oroat mig över vikten som jag tycker har "rusat" iväg (3 kg på ca ett halvår) och jag är livrädd att trilla tillbaka i gamla mönster och gå upp i vikt igen.
Igår mailade jag min dietist på Sophiahemmet, Marie Odin, och bad henne om tips och råd för vad jag ska göra och här är hennes kortfattade, men konkreta, svar:
---
"Viktuppgång med några kilo är ganska vanligt. 
Se till att äta mycket proteiner och mycket lite kolhydrater. 
Ingen vätska till maten, det sköljer ned maten för snabbt och du kan äta större mängd . 
Finn bok MENY på adlibris som vänder sig till er som går upp lite i vikt."
---

Jag letade genast upp boken och ska beställa den tänkte jag. Du hittar den här:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=916371891X

Igår var jag dessutom på apoteket och köpte Kromtabletter som ska minska sötsuget och jag hoppas verkligen det stämmer. Jag ger det ett försök i alla fall!

Jag tänker INTE falla i fällan och gå upp igen, jag VÄGRAR!

Noll till hundra

Från att knappt ha orkat springa i 2-5 minuter det senaste halvåret, klämmer jag idag i med 5 min gång, 45 min löpning och avslutar med 10 min gång..

Känner mig riktigt stolt - och jävligt trött. Gissa om jag kommer vara stum i benen imorgon!

Magras 3.0

Jepp, har inlett en ny session med magras!
Jag har två teorier:

1. Började äta linfrön förra veckan, för jag fick för mig att det var nyttigt.
2. Drack vin tre kvällar i sträck.

Det första KAN vara anledningen, för tydligen kanske min kropp inte kan hantera fibrer. Det var ju liknande förra gången när jag hade börjat käka knäckebröd.

Det andra kan vara alkohol och att jag druckit det i flera dagar i sträck även om det enbart handlar om ett eller två glas.

Första gången jag fick magras var ju när jag var på All Inclusive i Turkiet förra året, men då hade jag väl ingen tanke på att det kunde vara alkohol, inte när man är utomlands. Då kan det ju vara vad som helst som spökar.

Sååå... återstår att se vilket som är spöket - vin eller fibrer. Vet inte vilket jag föredrar dock. ;-)

Träningsanti

Jag är inne i en period med anti-träning och jag vet inte riktigt hur jag ska vända på det?
Jag ser inte fram emot att åka och träna, även om det är jäkligt skönt när jag väl varit där och gjort ett pass.

Den enda fördelen är att jag faktiskt ÅKER och tränar, även om jag inte är sugen. Inte så ofta som jag borde, kanske runt två gånger i veckan, fast mitt mål innan har varit Minst tre.

Hur kan jag motivera mig?

Finn Crisp Plus Rye Snacks

Krispiga små snacksbitar, typ trekantiga chips, med smak av antingen Frö/Havssalt eller Vitlök/Örter.
Kan bara säga att de är supergoda och jag skulle mycket väl kunna överäta på dem om det inte vore så att magen sa stopp.
Jag var och handlade och köpte en påse av varje, gick förbi hyllan med ostbågar och snappade åt mig en sådan påse också.
Kan säga att Finn Crispen öppnades i bilen på vägen hem och ät nu halväten. Ostbågarna lades i nedersta lådan - oöppnad. Vet inte ens varför jag köpte dem...?

Finn Crisp Plus Rye Snacks Garlic & Herbs
Finn Crisp Plus Rye Snacks Seeds & Sea Salt

(Ibland undrar man varför man gör gratis reklam, men man kanske kan bli sponsrad nån gång?)

Maria Mena - F*ck you

..och gu' vad snygg hon är!

Desto mer intressant när man vet varför hon skrev den här låten. Nåt troll på nätet skrev något ofördelaktigt om hennes utseende och vikt och det här är hennes svar på den kommentaren. You go girl!!

Omotiverad

Känner mig allmänt omotiverad till det mesta, men ändå inte negativ, som ju oftast brukar gå hand i hand annars.

Känner lust efter sommaren och vill att den ska komma snabbt, men stanna länge länge..

Känner längtan efter att ligga i solen på Kreta och njuta, men är också lite orolig för att något ska gå tokigt där.

Känner saknad efter en gammal vän som avbrutit vänskapen för nu ganska så längesen. Ibland undrar jag varför, ibland bryr jag mig inte - men blir sur ändå, och ibland saknar jag massor, som idag.

Känner glädje efter att i september få åka med de två bästa av vänner på spa och bara vara, njuta och även kanske få vara lite galna...

Ny header?

Har försökt få tummen ur, som sagt tusen gånger förr, att göra om den här sidan lite. Ny header bland annat. Så jag ska väl göra det.
En dag.
Nån gång.

Typ.

När solen skiner fler än tre dagar i sträck.

Aldrig alltså.

Ny blogg att följa

Jag trillade över Jonaz blogg efter en kommentar han gjorde här hos mig och det visade sig när jag läste lite att han var precis i grepp att genomgå sin GBP-operation och nu när den är gjord är det med glädje jag följer hans framsteg.

Det var en riktig väckarklocka att läsa om han tankar nu i början och det fick mig att börja fundera på hur jag själv hade det när jag var i samma stadie. Kanske läge att läsa tillbaka lite.. :-)

Ni hittar hans blogg här: Jonaz Gastric Bypass

Samvetsmailet!

Igår damp det ned i inkorgen - mailet med inbjudan till Kretsloppet (förra året såg det ut så här, här och här). Så nu börjar tankarna mala om jag ska ge mig på det i år också och försöka förbättra min tid på 5-km:aren.

Jag tror att jag har stått på löpbandet ca två, kanske tre gånger sedan i höstas, ett halvår ju! Jag har kört en hel del rodd och crosstrainer istället, varvat med styrka.

Sabla SAMVETE! ;-)

Psykiska sjukdomar = tabu?

Varför är det så pinsamt och skamligt att vara psykiskt sjuk? ...eller att ha en anhörig som är det och emellanåt rasar ned i avgrunden för att knappt kunna ta sig upp igen?

Att vara psykiskt sjuk borde vara lika självklart accepterat som om någon har ett hjärtfel, en hörselskada eller diabetes. Tyvärr är det inte så och på grund av det skäms vissa anhöriga när den sjuke drabbas av sina depressioner. Då stänger de in sig med sina problem och låtsas som det är något annat fel, ett mer "accepterat" fel.

Det lämnar oss andra anhöriga ovetande och oförmögna att kunna hjälpa till.

Min mamma är psykiskt sjuk och får sina depressioner årligen. Min far tycker inte att "man pratar om sånt", inte ens med oss barn.

Det smärtar mig att inte kunna - att inte FÅ - hjälpa till. Det finns så mycket jag skulle vilja att de fick hjälp med, men de är för stolta för att ta emot hjälp. Det här sköter vi själva, det ska ingen annan behöva ta hand om.. men de klarar ju inte det. De lever där i förnekelse och låtsas att allt är så bra...
Det ÄR inte bra..

Skriv under för Google Reader

Jag skrev ju om att Google ska lägga ned sin RSS-tjänst  -idiotiskt - och nu hittade jag en lista man kan skriva under för att protestera mot det.

Skriv under du också!

Oväntade händelser

Igår var jag iväg för att gå på en cirkelseans hos en god vän.. det var en present från henne och familjen till mig när jag fyllde år och jag såg verkligen fram emot att få gå.
Det blev dock inte riktigt som någon av oss hade räknat med.

Vi var sju personer, plus min vän som är medium, och vi satt alla i en cirkel och hade gått varvet runt i en meditation där vi hade fått våra aurafärger. Vi fick varsitt budskap som vi under kvällen skulle arbeta med och jag kände att jag hade gått ganska djupt i meditationen.

Den sista kvinnan i cirkeln var en lite äldre dam över 65 år som aldrig hade varit på något liknande och hon var där tillsammans med bl a sin dotter och barnbarn.
När det var hennes tur att få sin färg och sitt budskap drog hon två mycket djupa inandningar, som snarkningar ungefär, och sen utbröt panik!

Kvinnan svimmade och hennes dotter tog hand om henne, ned på golvet och fram med en påse att kunna kräkas i. Barnbarnet fick panik och blev otroligt uppskrämd och vi andra likaså. Det blev ett väldigt abrupt slut på meditationen för oss alla och ingen kände att känslan gick att hålla kvar.

Tack och lov var en av de andra kvinnorna före detta undersköterska och hon gick in i den professionella rollen direkt. Hon ringde 112 och en ambulans tillkallades.
Under tiden hann damen komma till sans igen och det framkom att hon hade en historia av lågt blodtryck. Troligtvis var det alltså anledningen. Hon gick nog så djupt i meditationen att trycket föll och därmed svimmade hon.

Ambulansen kom och tog med henne och resten av familjen åkte med. Kvar blev jag, vännen och tre av de andra i cirkeln. Vi satt länge kvar och pratade om allt och inget och alla kände nog samma behov av att prata ut.

De andra gick och då stannade jag kvar med min väninna och jag fick då privilegiet att ta emot budskap trots allt. Hon sa att energierna hade varit så starka och det var så mycket som ville komma fram, att hon inte ville släppa iväg mig innan hon hade fått förmedla dem.

Tacksam idag är jag för det... det gav mig väldigt mycket tröst i många saker jag har funderat på...

Alternativ till Google Reader?

Fasen, min favvo-funktion Google Reader ska tas bort, av nån konstig anledning, och jag behöver en bra ersättare. Någon som har tips på vilken jag ska använda istället?

Det är alltså där jag läser bloggar jag följer, istället för att gå in på allas respektive sida och läsa.. en RSS-läsare i datorn helt enkelt.

Tips?

Bua - västkustens pärla i mitt hjärta

...trots allt!
Jag är ju uppväxt i den lilla fiskeorten Bua norr om Varberg och jag har många gånger förbannat att det var just DÄR min mamma hittade kärleken, för guuuuu' vad tråkigt det var att bo där när man var tonåring och hellre ville spendera tiden i Varberg!

Men som vuxen ser man ju saken lite annorlunda.
Bua är vackert, jag älskar havet och doften, jag njuter när vi får möjlighet att gå ut med Lars fiskebåt och jag ångrar att jag inte var mer aktiv som barn och passade på att utforska mer än jag gjorde.

Igår ramlade jag över en länk till en film som en gammal klasskamrat hade lagt upp på fejjan och jag blev riktigt förvånad - och Glad!

Min pappa och hans bror syns i filmen och dessutom är pappas kusin med som "huvudrollsinnehavare".



Vem som har gjort filmen är jag inte helt säker på, men oavsett, det är en film om byn i mitt hjärta - Bua!
(..och när man var ung var det pinsamt att säga att man både i en BY, då kallade jag det för samhälle! ;-) )

Sjukdomar dagarna i ända

I ca tre veckor har familjen Undertecknad varit sjuka nu, på olika sätt.

Först var det jag med min magsjuka, sen följde sonens magsjuka på det och den här veckan blev det influensa för honom och den har sedan hoppat på frugan som nu är hemma både med sig själv och sonen.

Bild: http://www.minskole.no

Influensan har verkligen slagit ut dem, även om sonen numera är på bättringsvägen. Hostan lär han få ha kvar i några veckor dock, tror jag..

Hustrun ringde för en stund sen och sa att hon höll på att svimma, kanske avsaknad av energi och mat, men jag ska nog vara beredd på att åka hem och ta hand om både henne och sonen.

Sonen skickar vi till mina föräldrar i eftermiddag för lite miljöombyte. Han är lagom trött på både oss och på att bara hänga inomhus hemma hela tiden. Igår var det t o m roligt att bara ta en promenad ned till affären.

Jag fortsätter hålla tummarna för egen del, att få 39-40 graders feberfrossa, svettningar, hosta, snor och ont i leder är inget jag längtar efter. Hustrun slapp magsjukan, då kanske jag slipper influensan.. Kan ju hoppas i alla fall.

Salmonella

http://textbookofbacteriology.net/themicrobialworld/Salmonella.html

I fredags trodde min fru att det var salmonella jag hade fått eftersom mitt "magras" då hade hållit i sig i sex dagar. Hon fick mig att gå till vårdcentralen och lämna prov och sen var det bara att vänta på resultatet som skulle ta 3-4 dagar att få.
Under tiden kunde jag inte göra så mycket mer än att bara vänta och försöka äta och leva som vanligt, trots akutsmärtor i magen och täta toabesök.

Natten till söndag blev sonen sjuk, han spydde nio gånger och det var bara att torka svett ur pannan samtidigt som man tröstade. En femåring som har magsjuka är ingen enkel grej. Han var verkligen dålig och sa att han aldrig ville ha magsjuka igen.. stackarn'...
I måndags låg han utslagen i sängen och soffan hela dagen. Vatten gick ned (Tack till Bacillakuten på SVTB som dagen innan hade visat vikten av att dricka vatten!), men sen var det stopp. Två bett på en rostad smörgås och sen inget mer..

I tisdags var det som att vända på en hand, han var pigg igen och nästan som vanligt. Idag är han på dagis och jag jobbar. Tack och lov att magsjuka inte är så långvarigt... för alla, utom för mig då tydligen.

Jag blev "bra" igen på lördagen. Då slapp jag springa på dass i tid och otid och det kändes som allt var på väg att bli som vanligt igen och idag ringde de från vårdcentralen med besked att de inte hade hittat några salmonellabakterier eller liknande. Skönt!

Jag har hunnit tänka många tankar under dagarna som gått; om jag kanske har börjat få problem med laktos trots att det gått så länge efter operationen, om jag har fått någon slags fel på tarmen, eller tarmvred..
Många funderingar.

MEN, magsjuka i sex dagar verkar vara en variant jag alltså kan råka ut för nu när jag är opererad. Det kan ju vara bra att tänka på till nästa gång..

Harlem Shake

Ok jag vet, jag är långt efter med mina upptäckter, men skäll inte på mig för det.
Jag kollade idag på de omtalade videona med Harlem Shake eftersom Borås brandmän tydligen har gjort en rätt poppis version av den.

Ja ni får väl avgöra själva:


Finns ju fler varianter, även en från min gamla arbetsgivare:


..och här är tydligen en som anses vara ett slags arméoriginal:

 ..och just nu när jag skriver detta så har Lotta på P4 Extra reportage om just det här!

Magras

Jag kan inte spy längre efter min GBP-operation. Jag kan hulka, men oftast får jag inte upp något utan får mest ont i magmusklerna efter de ofrivilliga kramperna som hulkandet innebär.
Det här leder ju till att jag försöker undvika att vara nära folk som har/har haft magsjuka eftersom jag inte vill bli smittad. Jag sväljer vitpepparkorn och håller tummarna för att det hjälper. Som tur är (*peppar peppar*) (ehh... på tal om *haha*) har jag lyckats och har inte haft magsjuka mer än vid enstaka tillfälle sen jag opererade mig.

Bild från ungafakta.se

..tills nu då, vill säga. Fast samtidigt är jag inte säker på att det är magsjuka, för jag mår relativt bra i övrigt, MEN min mage har totalrasat. Vi hade gäster i helgen och åt (för mitt tycke stark) thaimat med bl a kokosmjölk i. Dagen efter åt vi middag hos svärföräldrarna, som också hade gjort egen thaimat med kokosmjölk.
Med andra ord var det lätt att tro att maten var anledningen när jag på söndagen och måndagen var lite kass i magen. Problemet är att det har fortsatt både på tisdagen och nu även idag.

Jag avbokade träningen i måndags för jag märkte att så fort jag reste mig och satte igång kroppen efter dagens kontorsjobb, så började magen protestera. Inte kul att sitta på roddmaskinen och behöva sticka på dass var tionde minut...
Igår gjorde jag en chansning och den gick åt skogen. 20 minuter på roddmaskingen igår vad det jag orkade med, sen åkte jag hem. Det "roliga" är att jag i övrigt mår hur bra som helst och jag ser mig inte som magsjuk..

..men jobbigt, trist och långdraget! Jag hoppas verkligen det vänder snart!

Saknat 2-årsinlägg

Förstår om jag inte har kvar några läsare här, så (o)flitig som jag är på att skriva.. *suck*, men ni som känner mig vet att jag tar bloggpauser emellanåt, även om den här verkar oändlig.

Jag har ju utlovat ett tvåårsinlägg och en summering på hur de här åren har varit och jag kan väl säga så mycket som att jag har Börjat på det. Börjat FUNDERA på det i alla fall... och det kommer. Nån gång. Inom kort.

Lånad från Google

Hoppas jag.

Eller nä, det är klart det kommer, men jag skulle vilja göra en ganska lång recap och få med lite bilder och sånt också, just för att få lite extra schwung i inlägget. Kanske kan jag få lite extra inspiration då också och komma igång med bloggandet igen.

Så, jag säger som Arnold; I´ll be back!

Resultat

"Mammografiundersökningen visade ingen tecken på cancer!"
...tack för det!

Billig livförsäkring

Var idag på sjukhuset och gjorde för första gången i mitt liv en mammografiundersökning.

Bild från 1177.se

Hon vände, vred och bände i tuttarna och viss klämde det en del, men som nästan all smärta är den övergående och det var inte så "farligt" trots allt.
Om jag klarar att gå till gynekologen och tandläkaren så klarar jag detta, liksom..

Jag blev informerad om att man kollar noga på bilderna som tas, både av sköterska och läkare, men ibland kan man få en ny kallelse för att något i fotograferingen kan ha gått fel och att man då får ta om bilderna. Det är alltså inget man ska oroa sig över.

Jag är bara tacksam att vi har den här kontrollen i Sverige, att tidigt kunna identifiera om det är något fel och då snabbt kunna sätta in rätt åtgärder.
Detsamma gäller ju cellprovstagning, en självklarhet alla kvinnor borde göra en gång om året. Trots det är det lika längesen jag var där som Mille är gammal, alltså fem år. Senast jag var på en sån kontroll var när jag gjorde min efterkontroll ett par månader efter att han föddes.
Tror jag ska ringa och boka en tid faktiskt, för de verkar ha glömt bort mig..

Det är ju en billig livförsäkring..

And livet rullar på..

Ja det är lite sparsmakat med inlägg numera, jag har ju fastnat i Instagramfällan och en bild säger ju mer än tusen ord, som bekant. Där räcker det dessutom med en snabb mening för att komplettera inlägget. Här är det lite mer fundera, fnula och tänka när man ska göra ett inlägg.
Jag "instagrammade" väl i och för sig rätt flitigt här också ett tag, bara det att jag tappade stinget när bloggstrulet började härja för ett tag sen och bilderna inte accepterades... och sen var det kört när jag istället hittade Inst.

Nåååja... ursäkter och förklaringar i all ära, men det var ju inte det jag skulle hålla på med.

Nu är det alltså omstart/nystart med säsongen på jobbet och idag går bussen till Stockholm och Formex. Tufft jobb i dagarna fem (och en halv) och jag är såå tacksam att vi åker buss både hem och dit så man får tid på sig att samla kraft.
Så schemat för denna och nästa vecka ser ut så här:

Idag onsdag 12.50 Buss till Sthlm
Tors-sön Mässjobb
Måndag hemresa
Tisdag nästa vecka jobb på kontoret
Onsdag nästa vecka bil till Norge
Tors-sön Mässjobb
Måndag hemresa
Tisdag veckan därpå - tillbaka på kontoret.

A walk in the park! ;)

Jag har faktiskt packat ned träningskläder för det finns gym på hotellet i Stockholm. Siktar på att få gjort något pass i alla fall. Det är bara jag själv som styr det där. Jag har inte kommit in i träningsläge riktigt än efter jul, har varit iväg kanske en gång i veckan bara, men jag ska ta tag i det.
Märker att vågen har rört sig uppåt nåt kilo och stannat kvar där. Jag gillar inte det riktigt, så det är väl bara att passa sig. Träna mer, äta bättre helt enkelt.

Reflexer!

Vad är det för problem med folk och reflexer?!
Varför kan inte folk lära sig att det är viktigt att ha reflexer på sig och att de INTE SYNS annars!?

Jag avskyr kvällskörning och när det dessutom då gärna regnar eller snöar samtidigt som man får möte av ett pärlband med bilar och helt plötsligt ser man, när det egentligen nästan är för sent, att det kommer gående en snubbe utmed vägen eller som ska korsa den. Det är bara tur att man i de förhållandena inte kan köra speciellt snabbt så man hinner reagera.
..men vad händer den gången jag INTE hinner se dig? Den gången du tar ett kliv ut i vägbanan och jag kör på dig. Varken JAG eller DU vill ju att det ska hända, eller hur? Det är inte värt det..

Jag har vid ett flertal tillfällen varit SÅ nära att stanna bilen, kliva ur och ge "dig" mitt eget reflex eftersom du uppenbarligen har glömt ditt eget, men så kommer jag på att om JAG ger DIG mitt, så jag har själv inget.. och jag tänker INTE vara en av dem som blir föremålet för min egen irritation.
Jag kanske borde köpa på mig ett lager som ligger i bilen och bara veva ned rutan i förbifarten och kasta ut till dem jag ser utan. För DIN SÄKERHETS SKULL!

Bild från http://nyhetersto.se/om_index.asp?ID=122