Grattis på halvårsdagen!

Idag är det alltså sex månader sedan jag låg på operationsbordet och opererade till mig ett nytt liv! Det här halvåret har varit otroligt framgångsrikt ur både vikt- och efterlivsperspektiv för min del, men jag ska inte hymla med att jag från gång till annan tar fram domedagstanken om att ”det KAN ju gå fel i framtiden, även om det har gått bra hittills”.

MEN, idag tänker jag inte tänka såna tankar (och ska jag vara ärlig förstår jag inte varför jag tänker så Någonsin!?) för idag är det ju jubileum!

På den här tiden har jag hunnit med att gå ned 26,6 kg, jag har tappat minst 171 cm runtomkring överallt på kroppen. Jag ska mäta mig ikväll igen och imorgon tänkte jag ringa till Sophiahemmet för att avge en halvårsrapport.

På den här tiden har jag även lärt mig att jag inte gillar så fet mat längre, men jag har fortfarande kvar min "sweet tooth" för choklad. Jag har inga problem med att ta ett glas vin, men en öppnad vinflaska håller i ca tre veckor om jag är ensam om den.

Jag äter tyvärr för lite mat fortfarande, jag skulle behöva äta mer tror jag. Det är nog nästan dags för en matdagbok för att få bra koll.

Tyvärr dricker jag för lite vatten också. Jag har ju mina småflaskor som jag fyller på under dagen, men jag skulle behöva fylla dem minst en eller två ganger till per dag för att få i mig allt jag behöver.

Jag är väldigt nöjd med hur min kropp har hängt med i viktminskningen, magen har inga tre cm hang, så någon magplastik kommer jag aldrig att kvalificera mig för. Därmed inte sagt att jag inte kommer vilja göra något åt den privat, för mycket hud är det, men inte tillräckligt för landstinget.

Kanske kan de istället göra något åt mina lår som har två rynkpåsar på insidan. De kan man ju aldrig dölja på samma sätt som en hängig mage eller en tom byst (för jepp, nu finns det inte mycket kvar i tuttarna. De är Långa och Tomma!).

Mina armar har tyvärr fått vingar och de skulle jag gärna vilja bli av med också. När man börjar tänka på det är det mycket, VÄLDIGT mycket, jag skulle vilja göra något åt, men frågan är om det kommer bli nånting alls, eller allt?
Risken är att om man börjar fixa något, då vill man göra allt och pengar är ju alltid den drivande faktorn.

Kläder är ju ett annat "problem" med att gå ned i vikt. Jag har under den här tiden köpt två par jeans tror jag. Det ena paret kunde jag ha i ett par månader tror jag, knappt det ens, och nu ligger de oanvändbara i garderoben. Jag har planer på att samla ihop en massa och sälja av. Borde väl finnas någon som vill fynda..
Det andra paret jeans har jag på mig idag, men i magen och midjan är de alldeles för stora och jag måste ha ett bälte för att de ska sitta kvar. I övrigt är det en tajt modell så de sitter ok trots allt.
Bältet ja.. det är ett kapitel för sig. När jag var som störst kunde jag inte ha det ens på första hålet. I morse drog jag åt det till hål nr sju. Det bältet har alltid varit min måttstock och det tydligaste sättet för mig att se att jag antingen har blivit tjockare eller som nu, smalare…

Jag fick en tröja av hustrun i julklapp, en over size från Gina i storlek L. Idag är den för stor, även om den är  en over size. Idag skulle jag nog köpt en i medium istället.

Jag kan titta på folk jag känner och se att de kanske är rundare än jag är, men jag kan inte förstå det. Jag ÄR alltid tjockast i rummet och jag KOMMER alltid vara tjockast – oavsett hur mycket mer jag går ned till.
Mina tankar har inte hunnit med i alla aspekter och det kommer vara svårt att förstå att den där smalare personen i spegeln är JAG. För när JAG ser mig själv ser jag ju fortfarande en mage med bilringar, lår med stora valkar och ett runt ansikte… men när jag tar på min kropp känner jag ben överallt.
Jag NÅR överallt, jag kan klia mig på ryggen på sätt jag inte kunnat tidigare, jag kan nå delar av kroppen jag knappt ens brytt mig om att prova innan.

När jag känner på mina nyckelben tycker jag nästan det känns läskigt att de är så framträdande som de är. När jag blunder och undersöker mitt ansikte fyller det inte mina händer längre och jag känner haka och käke på ett helt annat sätt än for.

Avklädd och naken finns det mycket kvar att önska, i kläder känner jag att jag t o m kan vara riktigt snygg och fin. Jag känner mig fräschare än på mycket mycket länge och jag är stolt over mig själv!

...så \M – GRATTIS på halvårsdagen!!

Du är så jäkla bra!