I måndags läste jag att även en gammal klasskamrat hade förlorat sin make till cancer efter lång sjukdomstid.
Det är en fruktansvärd sjukdom och man kan inget annat än att bagatellisera sina egna problem i jämförelse, precis som några av mina bloggbekanta också påpekat.
Min son brukar säga när han har slagit sig att man ska
"ta det onda och släng det i skogen, så är det borta!"
I sådana här situationer önskar jag att det fungerade...
Så sant som det är sagt.
SvaraRaderaDet är tankeväckande, ens egna problem blir små när man tänker på hur det kunde vara.
Jag har ju sett både mamma och pappa tyna bort i cancer och det är inga trevliga minnen.
Åh vad trist att höra.. Ja då har du verkligen sett det här hemska inifrån. :(
SvaraRaderaJag håller med din son... Blir så lessen jag med. Saknar min svåger som jag såg tyna bort & sen somna in. Han lämnade syrran & två döttrar. 13 & 17. Saknaden är så stor.....
SvaraRaderaKramen i
Ja jag har insett att jag är så lyckligt lottad som har sluppit att se den sjukdomen på nära håll - och jag hoppas slippa det i framtiden också..
SvaraRadera