Fucking dag..

Vissa dagar vill man helst bara glömma och den här är nog en kandidat...

Det började egentligen igår när jag såg detta i sena nyheterna: TV4-nyheterna Borås 101115
Utan att säga för mycket är offret en gammal bekant från mitt "gamla liv" och jag fick en chock när jag igår insåg att det var just hon. Vi hade ingen kontakt och har inte haft på många år, men ändock blev det en chock..
Ofattbart liksom.

Efter att ha legat länge och funderat på detta fortsatte natten med en viss sömnlöshet vilket gjorde att jag vaknade görtrött.
Sonen lämnades på dagis och när jag hade gått därifrån kom jag på att han inte hade fått nässpray, så jag åkte snabbt hem och hämtade, tillbaka till dagis och sprayade lite och när jag skulle gå gallskrek han. Såj-laklart! Varför kunde jag inte bara sketet i det där sabla sprayet!?

In till jobbet med en sons förtvivlade skrik ringande i öron och hjärta. Fysiskt närmsta kollegan (vi sitter alltså bredvid varann och jobbar i samma team) kallar in i snabbt möte direkt på morgonen och det bådar aldrig gott när en kollega kallar samman teamet, för då vankas det ofta uppsägning och liknande.
Mycket riktigt, h*n hade sagt upp sig och ska börja på ett nytt jobb efter årsskiftet. En person som gör ett SKITBRA jobb och som jag har stort förtroende för. Trist att mista en sån kollega.

Jobbade på och det funkade väl ok. Åker hem och hämtar sonen på dagis. Får veta av en av fröknarna att de har haft en minnesstund för den lilla flickan som dog i ridhuset (kolla TV-klippet igen). Det visade sig att tösen har gått på min sons dagis för några år sen och att hennes kusin går i min sons grupp.
Så fruktansvärt tragiskt..

Väl hemma ställer jag mig och lagar mat och känner att jag får fixa nåt roligare än det gamla vanliga vi brukar göra med fläskfiléen som var på dagens meny. Jag hackar, fixar och donar och när maten är klar inser jag att den nog inte kommer falla varken sonen eller Kärleken i smaken, just pga för många smaker, men jag dukar fram och väntar på anstormning till bordet - som uteblir. Jag sitter där själv och Kärleken städar medan sonen spelar TV-spel!?

Jag äter maten, inser att det är inte nån höjdare (ni får inte ens receptet), men det är mat. Sonen kommer springande förbi och säger "Bläk!" och Kärleken säger "nej jag ska nog inte äta nu" på mitt påstående att "det är mat nu!"

Jag äter upp, plockar undan alla grytor och tallrikar, in med disk och då kommer sonen springande igen och skriker för att han inte fått nån mat.
"Nej, om man inte sätter sig när det är mat på bordet då FÅR man ingen mat!"
En arg mamma får ont i hjärtat när sonen springer till Kärleken istället och blir ledsen.
Jag menar, man kan inte neka en inteenstreåring mat.. men det gjorde jag.

Kvällen fortskrider, sonen badar och får kvällsvälling till sagan istället för kvällsmaten. Kärleken fortsätter städa (enda positiva idag - storstädat hus) och jag sätter mig på träningscykeln och förlorar mig lite i LOST-världen.

Känner att det här är en kass dag och att jag dessutom fått mens är ju grädde på det fucking moset!

Så jag sätter mig här och skriver ihop inlägget, tänker samtidigt som jag skriver och då går ljuset upp för mig.

I kväll finns det fem barn som inte får säga godnatt till sin mamma, de kommer aldrig mer att få kramas och pussas med henne och aldrig mer få skäll av henne för att de inte vill ha maten hon har lagat.


I kväll finns det ett par föräldrar som aldrig mer får hålla om sin sjuåriga dotter. De kommer aldrig mer att få pussa och krama henne eller skälla på henne för att hon inte vill äta upp maten.


I kväll finns det en son och en Kärlek som ska få all MIN kärlek.. trots att det har varit en jävla dag..

Jag tänder ett ljus för dem som bor i våra hjärtan...