Hemska sjukdom

Jag har läst en blogg om Linda som kämpat länge mot bröstcancer. Igår somnade hon in och förlorade kampen mot den tragiska sjukdomen.
I måndags läste jag att även en gammal klasskamrat hade förlorat sin make till cancer efter lång sjukdomstid.

Det är en fruktansvärd sjukdom och man kan inget annat än att bagatellisera sina egna problem i jämförelse, precis som några av mina bloggbekanta också påpekat.

Min son brukar säga när han har slagit sig att man ska

"ta det onda och släng det i skogen, så är det borta!"

I sådana här situationer önskar jag att det fungerade...

Jag tävlar med Imsavimsa!

Nu tänker jag tävla igen med Imsavimsa! Bra hårprodukter behövs nu när det faller av i parti och minut.

Vare sig det kommer oväntat eller är genetiskt ofrånkomligt, kan en försämring av håret kännas som början till slutet. Istället för att se på och oroa sig, varför inte göra något aktivt istället och skydda håret för framtiden?
Med patentskyddad teknik förstärker Nutriol® Shampoo vitaliteten i hår och hårbotten för ett livslångt resultat. Nutriol Shampoo innehåller Tricalgoxyl®, ett kliniskt bevisat verksamt sjögräsextrakt utvecklat vid ett europeiskt laboratorium. Utvecklat för att remineralisera hårbotten och fukta håret hjälper Nutriol håret att kännas och se fylligare ut. Genom att återställa livskraften till hårbotten ger Nutriol dig vapnet för att slå tillbaka.

Nu Skin Renu Hair Mask, djuprengöring som ger viktig fukt genom att tränga in i hårstråna och tredubbla dess styrka.
Hårinpackningen innehåller CS7, en innovativ mjukgörare som förseglar hårstrånas fjällskikt och förhindrar kluvna hårtoppar och hår som går av. Håret blir blankt och lätthanterligt upp till sju dagar.

Tips!

Jag hittade en sida där man kan få gratis tamponger, för den som använder det. Man får en låda tamponger hemskickat i brevlådan och då behöver man svara på lite frågor och får som tack en ny låda nästa månad. Om man inte svarar på frågorna får man ingen låda nästkommande månad. Enkel matematik alltså.
Jag tänkte testa!

Tampons for free

Plastiktankar

Jag ligger hemma sjuk i sängen och kollar just nu på nåt plastikprogram, där de gör snygga människor ännu snyggare typ. Så jag kom att tänka på mig själv och om jag eventuellt nån gång kommer att göra några operationer...
När jag ser mig själv i spegeln så ser jag många saker jag vill göra, men jag är ju inte färdig i min viktminskning än på länge och kroppen ska stabilisera sig också och även det tar ju sin lilla tid.

Det jag tänkte på direkt när de här funderingarna dök upp var målbilden på hur jag kommer att se ut sen. Jag såg mig själv titta ned på min nya mage och jag hörde mig själv säga mellan tårarna att "jag har ALDRIG haft en smal mage!"... sen fortsatte tanken och jag tänkte samma om mina lår. "Jag har aldrig haft smala ben eller lår!"

Vi får se om de målbilderna kommer att bli verklighet nån gång...

Kodjos (Woo hu) historia..

Skrattar forfarande så jag gråter när jag lyssnar på det här.. och JA, jag VET att jag har sjuk humor!

Keso!

För längesen testade jag keso och blev helt kass i magen av det. Jag hade funderingar på om det var laktosen som jag inte tålde, men det var nog inte så, för jag kan äta alla mjölkprodukter idag.
Troligtvis var det en dumping av nån anledning, för igår och idag har jag testat keso igen och det utan några som helst problem.

Jippie, superbra mat ju!
Glad att jag vågade smaka igen..

6-månadersamtalet till Sophiahemmet

Igår ringde jag till Sophiahemmet för halvårskontrollen. Tidigare hade de återbesöket på plats i Stockholm, men det är borttaget nu och det räcker att man ringer dit.

Jag fick prata med Gunvor, en riktigt skön böna som är lätt att prata med. Hon började med att fråga hur mycket jag hade gått ned i vikt. Startvikten de hade i sina papper är den som jag vägde när jag var på infomötet första gången i juni -10, så enligt deras papper har jag gått ned 25 kg, medan jag räknar från innan jag började med flytet och då ligger min siffra på 26,6 kg.

Hon undrade hur jag mådde i allmänhet och jag svarar som jag brukar göra; att jag mår oförskämt bra! Då sa hon att det kan man inte göra; "du mår så bra som du är värd!". :)
Jag berättade att jag tar mina vitaminer varje dag och att eftersom jag mår så bra som jag gör har jag inte brytt mig om att gå och kolla några värden på vårdcentralen. Gunvor sa då att även den kontrollen har de tagit bort efter ett halvår och genomför enbart på dem som har några som helst problem.
Däremot ska jag ta prover inför återbesöket i september som ska ske på plats i Stockholm. Jag måste dubbelkolla hemma om jag har fått nån remiss för de proverna, för de kan tas här hemma och så skickar de upp resultatet till SH.

Vi har ju pratat om att åka upp till Stockholm samtidigt i september, vi som opererade oss samtidigt. Vi var ju fem tjejer som träffades och som är från Västra Götaland allihopa. Vi har hållt kontakt med varann via Fejjan, några träffas även privat, men nu visar det sig att två av tjejerna har blivit flyttade från Sophiahemmet till NÄL (Norra Älvsborgs Länssjukhus) och ska numera göra alla återbesök där. (De skulle faktiskt dit idag...)

Himla trist, vi som hade siktat på en riktig tjejhelg i sensommarStockholm! Vi pratar om att träffas i sommar ändå, så vi får se varandra och varandras viktframgångar... :)

Nåja, jag frågade Gunvor om det där man verkligen undrar över som viktopererad (MYCKET bättre uttryck än fetmaopererad!!);
- Vad gör jag när jag har nått en målvikt jag är nöjd med? Hur gör jag då för att stoppa vikten där?

Hon svarade att kroppen kommer att hitta den balansen själv och det är nog det som jag har pratat om vid nåt annat tillfälle, att kroppen strävar efter att hålla en högstanivå "för att överleva". Möjligen kommer jag att fortsätta gå ned för att sen vända igen och gå upp lite.
Jag frågade hur man reglerar det själv och hon svarade att man fåt tillföra mer i intag helt enkelt och att det är bättre jag pratar med dietisten om det, men jag antog att hon menade att jag ska försöka peta in ett extra mellanmål om dagen eller liknande...

MEN, den dagen den sorgen, nu är jag ju fortfarande på väg nedåt och har en bit kvar innan jag är "normalgodkänd". Vad som sker sen får vi ta då..!

Från SVTPlay: Debatt, 18 mars 2011

En vän tipsade mig om Debatt på SVTPlay som jag hade missat. Efter dryga 28 min in i programmet börjat inslaget om "Operera dig smal".
Det är Väldigt mycket i media kring GBP för tillfället och jag fascineras gång på gång av det som sägs.
Här hittar du programmet!

På ett sätt så förstår jag helt och hållet Martin Lidbergs resonemang, det här sättet att hjälpa folk KRÄVER en psykologisk föregående utredning och uppföljning. Den verkar bara finnas på ett fåtal ställen som opererar idag. Jag har INTE fått någon sån hjälp alls, men skulle GÄRNA ta emot det.

I övrigt tycker jag att programmet lät de flesta komma till tals, men ÅTERIGEN var det en tjej som hade fått komplikationer efter sin operation - INTE en person som aldrig haft några problem, även om hon berättade om sina vänner som INTE har fått några komplikationer.
Hon talar om att det är "inte ens 1% som får de komplikationerna" och ÄNDÅ är det just den patientgruppen som ÅTERIGEN får komma till tals (även om tjejen i inslaget är mycket ödmjuk i sina problem).

Det här är något jag verkligen blir irriterad över!

Det finns även två inslag från eftersnacket:
Vanlig bantning eller operation mot övervikt
Livet efter en fetmaoperation

I det andra inslaget kommer de två opererade till tals mycket mer och man får en mycket bättre bild av dem, till skillnad mot den man får i själva programmet.

Grattis på halvårsdagen!

Idag är det alltså sex månader sedan jag låg på operationsbordet och opererade till mig ett nytt liv! Det här halvåret har varit otroligt framgångsrikt ur både vikt- och efterlivsperspektiv för min del, men jag ska inte hymla med att jag från gång till annan tar fram domedagstanken om att ”det KAN ju gå fel i framtiden, även om det har gått bra hittills”.

MEN, idag tänker jag inte tänka såna tankar (och ska jag vara ärlig förstår jag inte varför jag tänker så Någonsin!?) för idag är det ju jubileum!

På den här tiden har jag hunnit med att gå ned 26,6 kg, jag har tappat minst 171 cm runtomkring överallt på kroppen. Jag ska mäta mig ikväll igen och imorgon tänkte jag ringa till Sophiahemmet för att avge en halvårsrapport.

På den här tiden har jag även lärt mig att jag inte gillar så fet mat längre, men jag har fortfarande kvar min "sweet tooth" för choklad. Jag har inga problem med att ta ett glas vin, men en öppnad vinflaska håller i ca tre veckor om jag är ensam om den.

Jag äter tyvärr för lite mat fortfarande, jag skulle behöva äta mer tror jag. Det är nog nästan dags för en matdagbok för att få bra koll.

Tyvärr dricker jag för lite vatten också. Jag har ju mina småflaskor som jag fyller på under dagen, men jag skulle behöva fylla dem minst en eller två ganger till per dag för att få i mig allt jag behöver.

Jag är väldigt nöjd med hur min kropp har hängt med i viktminskningen, magen har inga tre cm hang, så någon magplastik kommer jag aldrig att kvalificera mig för. Därmed inte sagt att jag inte kommer vilja göra något åt den privat, för mycket hud är det, men inte tillräckligt för landstinget.

Kanske kan de istället göra något åt mina lår som har två rynkpåsar på insidan. De kan man ju aldrig dölja på samma sätt som en hängig mage eller en tom byst (för jepp, nu finns det inte mycket kvar i tuttarna. De är Långa och Tomma!).

Mina armar har tyvärr fått vingar och de skulle jag gärna vilja bli av med också. När man börjar tänka på det är det mycket, VÄLDIGT mycket, jag skulle vilja göra något åt, men frågan är om det kommer bli nånting alls, eller allt?
Risken är att om man börjar fixa något, då vill man göra allt och pengar är ju alltid den drivande faktorn.

Kläder är ju ett annat "problem" med att gå ned i vikt. Jag har under den här tiden köpt två par jeans tror jag. Det ena paret kunde jag ha i ett par månader tror jag, knappt det ens, och nu ligger de oanvändbara i garderoben. Jag har planer på att samla ihop en massa och sälja av. Borde väl finnas någon som vill fynda..
Det andra paret jeans har jag på mig idag, men i magen och midjan är de alldeles för stora och jag måste ha ett bälte för att de ska sitta kvar. I övrigt är det en tajt modell så de sitter ok trots allt.
Bältet ja.. det är ett kapitel för sig. När jag var som störst kunde jag inte ha det ens på första hålet. I morse drog jag åt det till hål nr sju. Det bältet har alltid varit min måttstock och det tydligaste sättet för mig att se att jag antingen har blivit tjockare eller som nu, smalare…

Jag fick en tröja av hustrun i julklapp, en over size från Gina i storlek L. Idag är den för stor, även om den är  en over size. Idag skulle jag nog köpt en i medium istället.

Jag kan titta på folk jag känner och se att de kanske är rundare än jag är, men jag kan inte förstå det. Jag ÄR alltid tjockast i rummet och jag KOMMER alltid vara tjockast – oavsett hur mycket mer jag går ned till.
Mina tankar har inte hunnit med i alla aspekter och det kommer vara svårt att förstå att den där smalare personen i spegeln är JAG. För när JAG ser mig själv ser jag ju fortfarande en mage med bilringar, lår med stora valkar och ett runt ansikte… men när jag tar på min kropp känner jag ben överallt.
Jag NÅR överallt, jag kan klia mig på ryggen på sätt jag inte kunnat tidigare, jag kan nå delar av kroppen jag knappt ens brytt mig om att prova innan.

När jag känner på mina nyckelben tycker jag nästan det känns läskigt att de är så framträdande som de är. När jag blunder och undersöker mitt ansikte fyller det inte mina händer längre och jag känner haka och käke på ett helt annat sätt än for.

Avklädd och naken finns det mycket kvar att önska, i kläder känner jag att jag t o m kan vara riktigt snygg och fin. Jag känner mig fräschare än på mycket mycket länge och jag är stolt over mig själv!

...så \M – GRATTIS på halvårsdagen!!

Du är så jäkla bra!

Backa bandet..

Vägdag igår och det blev ett plus den här gången. Samma plus som var minus förra veckan, alltså 0,4 kg. Så nu är jag tillbaka på under 25 igen..

...meeen jag är inte så orolig. Det kommer bli bra till nästa vecka igen. Övertygad.

De senaste månaderna har jag inte märkt nåt av "den där tiden i månaden" vid vägningen, men det beror nog på att det inte har tajmat precis på dagen som det gör den här gången. (Intressant för er att veta va! *haha**)

Reklam?!

Jag hörde nyss på en reklamkanal på radion om CFTK som gjorde reklam för fetmaoperationer (avskyr det ordet!). Blev Mycket förvånad kan jag säga..

...och på nyheterna pratade återigen om och med en person som hade fått komplikationer. Nu går jag snart själv ut och dementerar allt tjat!

Ok om det här innebär mer fokus på eftervård så hurra!, men om det enbart stannar vid kritiken blir jag bara förbannad!

Kalla Fakta - vad tyckte jag nu då?

Jag kände att hela programmet genomsyrades av en lite frätande röd tråd av misslyckande...

Daisy var den personen som egentligen var den positiva och jag önskar att de hade följt henne en längre tid efter också för att visa att hon faktiskt idag mår bra.
Trots att de visade upp henne som den lyckade personen, så hade hon en misslyckad gastric banding bakom sig och det var som om de var tvungna att visa en negativ sida där också. Jag säger som Lena; varför inte spegla alla dem som är 100% nöjda? Gör ett nytt progam med OSS!

Det var även med en kvinna som hade blivit alkoholberoende efter operationen. Vet knappt vad jag ska anse om henne då jag bara fick intrycket av att hon ville skylla sin alkoholism på GBP:n.

Sen har vi då Linda och hennes tragiska historia. Det här är en tjej som verkligen har råkat illa ut med sin operation och Min Egen Personliga åsikt är att hon troligtvis har en för trång passage och att det är därför hon inte får behålla någon mat. Det var min första tanke när jag hörde det hon sa och jag kan inte förstå hur man kan omopereras så många gånger utan att NÅGON läkare upptäcker detta?!
Nu verkar det ju som Linda kommer att få göra en ny operation och att hon har fått en läkare som har sett hennes fysiskt fel.(Läs hennes blogg.)
Det som är MEST tragiskt i hela hennes historia är dock att hon önskar att hon vägde 160 kg igen och aldrig hade gjort op:en. DET om något är ju en sak ingen någonsin ska behöva önska sig…

..och så har vi tjejen som hade massa hud.
Vad ska man säga?
Om man går ned 50-talet kilo måste man ju vara medveten om att all hud inte försvinner av sig själv. Om man har tio kg och inte varit överviktig i hela livet så JA, självklart försvinner det mesta, men inte annars.
Det som Hon verkade ha råkat ut för var att en läkare som hade ansvar för GBP:n gav henne ett ”löfte” om att få plastikoperera sig sen, medan verkligheten sen kom ifatt henne och bet henne där bak. Alla FÅR inte plastik (JAG räknar INTE med att få det t ex!) och får man inte den betald av landstinget så får man betala den själv om man vill ha bort överflödshuden. Detta visste jag INNAN min operation, jag förstår inte hur ALLA som opererar sig INTE VET detta??

Jag kände många gånger genom programmet att ”men vad fan, VET folk inte det här?”, ”förstår inte folk detta?” och ”det här tog jag reda på INNAN operationen!”.

I övrigt kände jag att programmet var saklig i sin beskrivning kring en operation och den var informativt bra, men det var väl ungefär det enda jag tyckte var bra med programmet.

Summa sumarum och min egen högst personliga åsikt kring det här, är att många personer som opereras och som råkar illa ut efteråt (och då menar jag inte de personer som får fysiska komplikationer som faktiskt går att åtgärda på ett eller annat sätt, bara de får RÄTT hjälp) inte har fått rätt verktyg att jobba med FÖRE operationen.
De har kanske inte ”hittat sig själva” på sättet som jag anser att jag hade gjort innan jag opererade mig. Jag var relativt klar med min psykiska inställning av mig själv och redo att gå vidare mot något nytt. (Det här är kanske flummigt mumbojumbo för många, men ni får tolka som ni själva vill. Det här är ju jag och mina åsikter.)
Jag tror att många som INTE har kommit till den personliga utvecklingen får en chock med allt som det innebär efter en så stor operation som gastric bypass faktiskt är. De hinner inte med i tanken, klarar inte att kroppen förändras, inte att psyket ändras och att de helt enkelt kan bli andra personer än de tidigare har varit.

Självklart skulle även JAG önskat att det fanns en psykolog av någon sort med i bilden, både före och efter operationen, men om JAG anser att jag behöver en person att prata med, då Måste JAG ta det EGNA ansvaret och uppsöka den hjälpen själv. Jag har en vårdcentral jag kan vända mig till och om jag mår dåligt är de skyldiga att hjälpa mig. Det enda man måste göra är att, som sagt, ta eget ansvar.

Det blev långt det här och jag vet inte hur många av er som orkar läsa allt.. men jag har ändå fått fram det Jag tror och det Jag kände efter att ha sett programmet igår.
Programmet finns här, se de om du inte gjort det än.

Ibland händer oväntade saker..

Tidigare idag fick jag ett besked från en gammal vän som gjorde att jag blev helt chockad. Han berättade att han och hans fru skulle separera och jag kan ärligt erkänna att de var ett bland de sista paren jag trodde skulle göra en sådan sak.

Jag vet inte riktigt hur man ska hantera ett sånt besked heller, jag känner honom, men inte henne, så jag har ingen moralisk bit att ta hänsyn till där, att man ska ta parti för den ene eller den andre... MEN jag känner ju en sorg för dem båda såklart.

Han berättade att det var ett gemensamt beslut och att de helt enkelt vuxit ifrån varandra. Han känner att det här kommer att bli bra och att de kommer vara vänner trots allt. Det är det viktigaste, framförallt när det är barn inblandade.

Men fy vad tråkigt sånt här är när man väl får beskedet...

Nattamat?

Som rubriken lyder: är ni många som måste äta mat på natten?


Jag är mest nyfiken, eftersom jag själv inte gör det. Jag vaknar alltid på natten av olika orsaker, men jag äter nästan aldrig något. Dricker vatten på sin höjd.
Ibland kan jag i och för sig ta en skiva skinka eller liknande.. men det är väldigt sällan som det händer.

Bregott Mindre, samma som de andra...

För er som gillar Lätta, Lätt&Lagom och andra lättmargarin, ni ska testa nya Bregott Mindre. Det smakar ungefär samma som nämnda, men jag inbillar mig att det kanske innehåller liiiite mindre tillsatser. Inte säker dock.

En sak jag ÄR säker på, det är att jag återgår till Bregott Mellan när den här asken är slut. MYCKET godare!

Kalla Fakta ska bli intressant!

Häromdagen skrev jag ju om Kalla Fakta och programmet som kommer imorgon.
Idag hittade jag bloggen som en av tjejerna i reklamen har. Läste och fick lite annat perspektiv på vad som har hänt just henne. Kommer bli intressant att se hur de i programmet vinklar hennes medverkan.

Oavsett anser jag fortfarande dock att jag hoppas programmet inte enbart fokuserar på dem det gått illa för, utan även motsatsen.

Ni hittar Lindas blogg här!

Temeldagen

Köpte semlor på vårt lokala bageri, jag tänkte att de kanske hade minisemlor till mig och sonen och en alternativ till min fru som inte gillar mandelmassa.
Detta var vad jag fick med mig hem:

Den vänstra är hustruns vaniljsemla, i stor storlek! Så stor var den ordinarie semlan också.
Den högra är min/sonens. Den hette "Småsemlor". Verkligen jätteliten.. *eh*

Så här mycket åt jag av min semla

Så här mycket fanns det kvar av frugans och sonens:

..

Precis. Två smulor.

Minus tjugofem kilo!

Säger inte så mycket mer än rubriken!

Kalla Fakta, 10 mars kl 21.00 - om GBP-operationer

Redan nu har jag eldat upp mig och blivit rent ut sagt riktigt arg på inslaget och reklamen för säsongsstarten av TV4:s Kalla Fakta som ska ta upp ämnet Gastric Bypass-operationer.
De säger bl a i reklamen att "deras liv blir en mardröm" och en tjej berättar att hon "är jättehungrig".

Ska vi slå vad om att de INTE har intervjuat personer som är Nöjda med sina operationer (vilket ju majoriteten faktiskt Är) utan enbart dem som (tyvärr) har råkat ut för komplikationer eller är missnöjda av annan orsak?

Jag ser i kommentarer att inte bara jag har reagerat på det det här, redan innan programmet har sänts. Tror det kommer bli lite snack efteråt också. Håll koll på den här sidan om du vill se vad folk tycker.

Proteinprodukter?

Jag är extremt dålig på att använda proteinpulvret jag köpte, har öppnat burken och kanske använt sammanlagt en eller två dl. Jag tycker det blir klumpigt och smakar illa, så det blir inte av helt enkelt.
(Om någon vill köpa en öppnad och en oöppnad burk är det bara att hojta! Bra pris utlovas!)

Men nu blev jag lite nyfiken på allt annat proteinpulver som finns överallt, mataffärer, hälsokost och på gym.
Har ni provat nåt av dem och är det bra?

Jag läste t ex om det här: Fairing Sports Nutition.
Vad tror ni?

Fasslassbullar!

Fastlagsbullar, fettisdagsbullar eller mer känt som semlor!
Det var vad mitt företag idag bjöd på, en vecka före fetisdagen och allt.

Det enda jag kunde tänka på när jag såg dem stå där framme i köket, var hur STORA de är och att jag ALDRIG i livet skulle få i mig en sån längre. Förr skulle jag nog kunnat klämma i mig två, eller kanske en och en halv i alla fall, men idag kunde jag bara se de här stora bergen av bullar och grädde.

Minisemlor är kanske ett bättre alternativ i det läget - en HALV sådan!

Dolmio Extra Grönsaker

Idag inläggsbombar jag lite..

Jag har hittat en stor favorit bland snabba pastasåser och som man kan ha som bas i vanlig köttfärssås om man vill det.
Jag för min del har använt den mest till färsk pasta och blandat i antingen små delikatessköttbullar, grillad kyckling och lite extra andra grönsaker som salladskål.

Superbra om man snabbt vill ha en middag med mycket smak och lagom kalorier.

BMI-nivå

Jag har ju helt missat!
Jag har numera gått under BMI-nivå 30 och är en person man BARA kan kalla överviktig och INTE fet!
Wohoo!

Jag hittade dessutom, via någon annans blogg (minns tyvärr inte vilken just nu), en bra sida för att hålla koll på BMI, vikt, träning och kalorier. För egen del blir det nog mest att jag skriver in för att få lite snygga diagram att kolla på, inte så mycket för kalorikontroll.


Här är sidan:

Happy day!

Om jag inte var så positiv innan idag, blev jag det nu utan tvekan!

Det blir bara bättre!

Läste ett inlägg på en av mina favoritbloggar Monas Universum. Jag stjäl det rakt av.
Jag har ett bra tag kvar, men nu vet jag att det kommer gå nedåt först, men sen vänder det, som tur är. ;-)

Vassrugg

Angående mitt tidigare inlägg idag så berättade jag ju att jag ska åka och se om jag kan köpa en ny bikini/baddräkt eftersom den jag har nu börjar bli för stor.
Jag behöver även nya BH:ar eftersom de jag har börjar säcka rejält (till min stora sorg OCH glädje, just boobsen är ju lite speciella, de är ju inte lika roligt att de försvinner så som magen är).

En grej jag har tänkt på är att oavsett hur stor jag än har varit har jag aldrig orkat bry mig om det där med att jag som tjock inte "får ha bikini". Om jag har hittat en bikini jag har gillat så har jag använt den, även om kanske en baddräkt har varit mycket "lämpligare".
Jag har i och för sig även haft just baddräkter och använt även dem, så det har nog varit lite fifty fifty på det där.

MEN, nu när det börjar minska rejält i hudkostymen och alla rynkor efter alla bristningar syns lika tydligt som diamanter i solen, NU börjar jag noja för att ha på mig bikini.
Mina lår hänger som påsar redan, men magen har hängt med rätt ok. Armarna är rätt hängtunga tyvärr...

Jag som egentligen aldrig ägnat mig åt Vassrugg är rädd att jag, trots ambitionen att det var Beach 2011 som gällde, kanske inte kommer våga ligga där i sommar och steka min nyvunna lekamen...

Jag tävlar med Imsavimsa!

Det HÄR vill jag gärna vara med och tävla om!

Imsavimsa lottar ut "nya produkten AgeLOC Vitality, som är ett tillskott som backar bandet i våra celler och ökar vår vitalitet vad gäller ork, koncentration och sexualitet. Man sover bättre, orkar mer, koncentrationen är högre och prestationen ökar"

Turgumma

Än så länge har jag sluppit ifrån spysjukan! Fortsätter hålla tummarna dock.. OCH äta vitpeppar!

Sonen är hemma med hustrun även idag, vi kör på 48-timmarsregeln för säkerhets skull, trots att de var ganska rastlösa igår efter en hel dag inomhus. Idag är det därför besök hos ena mormor som gäller, så både hon och de får sällskap.

Idag ska jag se om vi hinner ta en sväng om Abecita som har 50% rea i sin butik nu. Behöver hitta en ny bikini eller baddräkt till söndagens simning.

Rea är bra!