Nog för att jag visste att jag kanske överraskar folk nu när jag träffar dem, helst de jag inte sett på väldigt länge, men att det är sån skillnad som det verkar vara, trodde jag faktiskt inte.
Förra veckan var jag och min nuvarande vän och kollega på en liten tillställning som vårt förra gemensamma jobb hade ordnat. Det var folk från många år tillbaka som var där, men även de som jobbar nu och såna personer som jag således träffade senast i april innan jag slutade. De har även sett mig på facebook och jag brukar emellanåt lägga in nya bilder där, så de har ju inte varit helt ovetande.
MEN.. en av kollegorna som jag pratar med nästan dagligen via skype och som jag hade kramat om i början av kvällen, kom senare fram till mig, med lite extra innanför västen, och avslöjade att han inte hade känt igen mig. Då var det alltså ca fem månader sen vi sågs och jag kan inte förstå för hela mitt liv att jag har förändat mig SÅ mycket på den korta tiden, men tydligen har jag det!?
Jag fick hela kvällen höra att de inte kände igen mig och det roligaste var att en av mina gamla chefer kom fram och hejade på de andra som satt bredvid mig, kramade dem och så och var tjenis med alla. Mig vände han sig emot och lyfte på ögonbrynen och sträckte fram handen till hälsning.
Så jag tog den och riktigt uttalade mitt namn noooga.
Jag tror aldrig jag har sett en mer förvånad fejja. Han bokstavligt talat tappade hakan! (*hahaha**)
Till saken hör att han var en riktigt jobbig chef och en person jag aldrig drog jämt med, men jag är glad jag kunde göra även en sån person ställd. Han tyckte nästan det var genenat tror jag, att han inte kände igen mig nämligen..
Senare på kvällen kom han fram och frågade om jag kunde sjunga.
- ??? Njaa.. inte så värst, svarade jag.
- Annars hade du kunnat vara med i IDOL, sa han då.
Jag stod lite som ett fån och undrade.. sen drog jag fräckt till med:
- Jag antar att jag ska ta det som en komplimang eller?
..och det skulle jag tydligen göra. Ett skumt sätt att säga att jag såg ok ut, enligt mitt t,ycke, men inte alls konstigt när det kom ifrån just honom.
Resten av personerna jag träffade var lite likadana, de var alla vädligt förvånade som sagt och vissa berättade jag för vad jag hade gjort, vissa orkade jag inte med för de var personer som inte spelar någon stor roll i mitt liv, varken då eller nu.
Jag fick höra en del konstiga kommentarer som sagt, som den ovan, men även en av VDns fru som sa att "jag hade sexappeal".
Ehh? Va? Vad är DET för slum kommentar egentligen till en tjej/kvinna? Ok att jag skulle ta det som en komplimang säkert, men för mig kändes det mest obehagligt..
En kille som jag knappt hade sagt hej till förr på jobbet, eller ja, det var ungefär det Enda vi sa då, pratade massor och var nästan lite flirtig. Det blev också en skum situation eftersom det var så uppenbart att han enbart pratade med mig pga att jag hade blivit smalare. Hade jag sett ut som för ett år sen hade han kanske hejat på sin höjd, om ens det.
Kvällen gick och till slut kändes det nästan jobbigt att heja på fler personer eftersom jag inte visste hur de skulle reagera..
Är vi verkligen så ytliga som det verkade som den här kvällen? Att när en person går ned i vikt och blir "snygg" enligt vissa, då är man helt plötsligt en intressant person och värd att prata med?
Jag är samma person nu som jag var då, lika rolig/tråkig/intressant/ointressant.
Trots allt som hände var det en riktigt trevlig kväll och jag ville verkligen inte vara utan den. Det gjorde mig en erfarenhet rikare och jag tror jag lärde mig mycket om både hur andra funkar och hur jag själv hanterar trängda situationer. Jag kommer nog att dra mig för att hamna i en liknande igen...
En annan sak, vi stod och hängde i snacksbaren och såg att vid bordet bredvid satt det ett gäng "depprockare" och läste. Jag undrade i mitt sällskap om de hade nåt konvent där på krogen.. och så fnissade vi lite.
...ända tills jag kollade lite mer noga och såg att de läste menyn och att en av dem var
Erik Hassle, bara en av de bästa just nu!
Jag kom på att de hade haft en spelning på en modemässa som var samma kväll och nu satt de tydligen och softade efteråt. I det läget önskade jag att jag var lite modigare, för då hade jag gått fram och sagt just det jag skrev; att han är otroligt bra, men det vågade jag inte såklart..
Men det var en bra kväll i alla fall, trots allt! ;-)
Värsta tiden på året när det handlar om godisintag, det måste ni hålla med om!
Vi åt julfrukost med jobbet idag, på restaurang. Ganska lagom smörgåsbord där jag kunde ta det jag ville och ändå känna att jag fick ta "av allt". Det är lite det jag kan sakna av att äta just smörgåsbord. Det finns alltid så mycket gott och man vill smaka på det mesta, men nu funkar ju inte det längre.
Att ständigt frysa, det är min nya lott i livet.
Jag får väl ta mitt ansvar och skriva in mig i blogghistorien på dagens viktiga datum:
Jag samlar på mig en massa idag, helst efter den här mardrömsveckan som varit. Har haft en deadline på jobbet som skulle hållas och det var verkligen i sista sekund som jag blev klar. Utöver det har det varit andra saker som har gett väldigt negativ energi och idag var det med lätta steg jag åkte hem från jobbet faktiskt...
Storlek 31/30.
Nåja, åkte även förbi Rusta och kollade på det där löpbandet jag har haft lite funderingar på... de hade det i två prisklasser, 3495:- och 2495:-, där den billigare varianten hade en 5-10%-ig felkalibrering på hastigheten. Vet inte om man behöver bry sig om det eller om det är en viktig funktion, att veta hur snabbt man springer/går?
